PALLIATIV VÅRD. Måste man ändra på något som fungerar bra? Mina erfarenheter från Hospice går tillbaka tio år. Jag hade förmånen att arbeta på sjukhuskyrkan på Hospice från starten av Samariterhemmet tills jag gick i pension 2004. Det är det bästa arbete jag någonsin har haft. Jag kom från onkologen. Efter 15 år som onkologsjuksköterska var miljön inte främmande.
På Hospice drar alla åt samma håll. Det är patientens vilja som står i fokus. Samarbetet med Tindran och Omtanken samt den palliativa enhet detta utgör, borde vara ett föredöme för all annan vård.

När vi blir sjuka eller gamla är vi i behov av att komma ut och få vara nära naturen i precius samma utsträckning som tidigare i livet. Politiker, testa gärna det! Det går säkert att få praktisera på någon av avdelning för palliativ vård.
I dag ser vi hur detta på flera sätt börjar naggas i kanten, det som tidigare ansågs naturligt. Det går inte att börja ändra på saker ”för ändrandets egen skull. Det absolut första man bör göra är att tala med patienter, anhöriga och personal. Om de tycker att allt är bra, låt då saken vara! Trovärdigheten hos dem som då vill ändra och kommer med färdiga förslag är minimal.

Det finns ett gammalt uttryck som handlar om att mäta ett samhälles välmående. Det sammanfattas i frågan om hur man behandlar samhällets sjuka, gamla och barn.
Det är illa ställt med Sverige, så måste slutsatsen bli.
En bra ledare lyssnar med båda öronen. Hur vill de själva vilja bli behandlade om de behöver den här formen av vård en dag?
Låt Hospice och de andra avdelningarna vara!

Lillian Lindblad Selin
Uppsala