RELATIONSVÅLD. Replik på Susanne Tellebos och Åsa Tinnerholms (Uppsala kvinnojour) kommentar 10/2.
Det är bra att kvinnojouren medger att män är överrepresenterade som brottsoffer i Sverige. Men det är tråkigt att Kvinnojouren trots det inte anser att män har samma rätt till hjälp som kvinnor. Barnen, verkar kvinnojouren tycka ,ska vara nöjda bara de får vara hos mamma.
Det är den slutsatsen som man måste dra av Kvinnojourens replik, eftersom de försvarar ett mycket större stöd till kvinnojouren än till mansjouren.
En studie från psykologiska institutionen på University of California som publicerades i juli 2010 visar att kvinnors våld mot manliga partner är lika vanligt eller vanligare än mäns våld mot kvinnliga partner. Studien baseras på 365 000 par. Att studien är gjord vid en psykologisk institution innebär inte att den gäller psykiskt våld, men den undersöker de psykiska effekterna av våldet.
Det vore trevligt att få referenser till den vetenskapiga forskning som kvinnojouren hänvisar till. Och även få veta hur många par som ingår i den undersökningen.
Att Uppsala kvinnojour och kommunala Siri inte är samma sak gör inte saken med fördelade pengar bättre. Kommunen betalar alltså för två skyddsboenden för kvinnor, men inget för män. Att självklart sammankoppla barnen med mamman är inget bra alternativ, varken för små eller större barn. De större är beroende av sin sociala trygghet som kompisar, skola och liknande och vad gäller barn rapporterar ju Brottsförebyggande rådet att det är vanligare att modern slår barnen under sex (6) år än att fadern gör det. Ska de barnen oftare vara hos mamman utan kontakt med pappan?
Vi motsätter oss inte att kvinnor ska skyddas mot våld.
Tvärtom!
Men vi anser även att också män ska ha samma möjligheter till skydd tillsammans med sina barn. Ser man till anmälningsbenägenheten och hur grovt våldet måste vara för att åtal ska väckas finns det stora skillnader i kvinnors våld mot män jämfört med mäns våld mot kvinnor.
Ett skäl till skillnaden mellan anmälningar är att en man får skämmas om han har fått stryk av sin kvinna medan en kvinna får sympati om hon slagits av en man. Varför är det så?
Dessutom finns vårdnadstvisterna där kvinnor ofta anmäler mannen för misshandel och där det ofta sägs att våldet skedde för länge sedan. Eller så finns över huvud taget inga synliga tecken på att en misshandel har skett. Detta ger kvinnan en fördel då hon kan hålla sig undan fram till förhandlingen och på så sätt får hon en stor fördel vad gäller vårdnaden av barnen. Detta borde kvinnojouren vara mycket medveten om då de ofta är kvinnorna behjälpliga i dessa ärenden. Pappan har sedan ofta väldigt liten kontakt med sitt barn.
Såvitt vi vet går kvinnojourens föreläsningar ut på att män och pojkar inte får slå eller på något sätt kränka kvinnor och flickor och dessa handlingar ska omedelbart polisanmälas. Detta är helt rätt i sig, men absolut inte förebyggande. I våra föreläsningar beskriver vi konflikttrappan och föreslå lösningar så att en konflikt kan lösas utan våld.
Skulle vi ha missat något om kvinnojourens förebyggande arbete ägnar vi gärna en eller flera dagar till att lyssna på kvinnojouren. Vi är alltid intresserade av att lära oss mer för att hindra våld.
Mats Lind
tillträdande ordförande, Uppsala mansjour