I hederskulturer ger heder en familj dess anseende och status. Därför måste man gå efter hedersreglerna för att inte sänka familjens och släktens ställning. För inom hederskulturer är det väldigt viktigt att familjen ska vara på högsta nivå så att folk tittar upp på dem och inte tittar ner.
Därför, till exempel, måste döttrarna i familjen vara rena innan äktenskapet. Med andra ord, de får inte ha förlorat oskulden innan de har gift sig och dessutom är det väldigt viktigt att tjejerna visar mer respekt och passar upp mer än vad killar behöver göra. Och tjejer får absolut inte trotsa männen.
För killar är det annorlunda. De har mer frihet än tjejerna och får göra mycket mer.

Min egen åsikt är att det ska vara mer jämlikt mellan tjejer och killar. Alla tjejer och killar ska ha det likadant för att ingen ska behandlas annorlunda på grund av sitt kön. Det står i klartext i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna:
’’För att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i anda av gemenskap.’’

Det står också i FN:s mänskliga rättigheter att var och en är berättigad till alla rättigheter och friheter utan åtskillnad av något slag, såsom på grund av ras, hudfärg eller kön. Situationen för många flickor i familjer med hederskultur strider mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Många flickor är instängda i sina hem och går efter föräldrarnas och kulturens hedersregler.

Ett sätt att förbättra deras situation är att få in föräldrarna mer i samhället. Nyckeln till det är först och främst att de lär sig det svenska språket och sedan får börja jobba. Alla behöver ett jobb för att komma in i samhället.
Hederstänkande finns tyvärr hos ungdomar också, men jag tror att de måste gå igenom saker och ting själva för att förstå vad som är rätt och vad som är fel. För hur mycket vi än säger att någonting är fel inser man inte det helt och hållet förrän man går igenom någonting som är fel själv. Förhoppningsvis kommer det att ändras om man får in föräldrarna i samhället och försöker få dem att leva efter det svenska samhället. Men då krävs det jobb åt alla.

Roza Paronya, 17 år
Bolandsgymnasiet, Uppsala