SOCIALPOLITIK. Uppsala kommuns moderata politiker väljer bort en effektiv och långsiktigt hållbar modell för arbete med barn och unga i behov av stöd genom funktionell beteendeterapi. Denna metod har visat sig fungera väl inte minst därför att hela familjen involveras i arbetet genom så kallade hemmaplanslösningar.
Den kostnad som Uppsala kommun inte anser sig ha råd med i dag blir avsevärt högre då de familjer som kan komma i fråga för denna behandlingsform i stället hamnar i en situation de inte kan hantera då barnets riskbeteende, som då riskerar att övergå i asocialitet och missbruk.
Då kommer slutnotan i stället att hamna på kostnadsnivåer som vida överstiger de resurser vi skattebetalare kan stå för.

Att statistiken pekar på vikten av tidiga insatser för familjer med barn och ungdomar i riskzoner tar kommunens moderata politiker inte hänsyn till. I stället väljer man att skjuta problemen på framtiden. Och därmed tar inte ansvar för barn och unga i behov av stöd. Det finns fler grupper som inte heller tas på allvar. Barn med funktionshinder är en av dem. Deras stödbehov förbigås av moderata politiker som inte ser helhetsperspektivet.

Politikers och tjänstemäns dåliga kommunikation hindrar en organisation som har barnets behov i fokus. I stället skyller man på varandra när man misslyckas och tiden ägnas åt den egna organisationen. Det problematiska med Moderaternas politiska dominans i samtliga nämnder ser vi också i den misslyckade planeringen av barnomsorgsplatser. Den gör att barnfamiljer som vill arbeta och försörja sig i stället hamnar i besvärliga situationer, Kommunens skatteintäkter minskar när dessa föräldrar tvingas att stanna hemma i stället för att jobba.
Den moderata politiken, som går ut på att en samhällsvinst uppstår genom arbetslinjen, rimmar dåligt med ovan nämnda exempel. En cynisk och kortsiktig moderat familjepolitik gynnar inte Uppsalas tillväxt och välmående.

Åsa Jansson
Uppsala