Det var inte länge sedan som Anders Behring Breivik hyllade serbiska krigsherrar i sitt terrormanifest, där han också lade upp en dödslista med 9 000 svenska namn. Nästan lika många dödades i massakern i Srebrenica under Bosnienkriget av Ratko Mladics armé. Därför är det inte konstigt att det i Norge diskuteras om det är möjligt att använda termen ”folkmord” i åtalet mot Breivik enligt den norska strafflagen.

Srebrenica var på liknande sätt en svart punkt på Ratko Mladics karta och skiss, en stad där icke-serber måste utplånas. Det vittnar mängder av dokument i Haag om, liksom i erkännanden av Mladics egna män som följde schemat och var på plats när massakern utfördes.
Men, samtidigt som både Anders Behring Breivik och hans förebild Mladic sitter fängslade, visades dokumentären Staden som offrades i SVT 28 augusti med massakern i Srebrenica som ämne. Filmen sändes först i norsk tv och kritiserades hårt av den norska Helsingforskommittén för en grov historieförfalskning. Man radade upp grova faktafel som är ljusår ifrån sanningen enligt det bevismaterial som har samlats i Haagtribunalen efter en mångårig och grundlig utredning.

När upprörda känslor började koka bland bosnier som upplevt och överlevt det blodiga kriget, svarade SVT:s Axel Arnö och Ingemar Persson på Jasenkos Selimovic sakliga kritik i debattartikel i Expressen (2/9) att filmens mål är att ”ge oss nya kunskaper”.
Och de ”nya kunskaperna” är värdefulla, enligt SVT:s ansvariga utgivare, eftersom de kommer från källor i Storbritannien, Norge, Holland, USA och Bosnien. Det är som om att dessa länder stod bakom den här konspiratoriska filmen. Och det sägs att ”Europas främsta undersökande journalister” står bakom filmen, men deras namn kan inte ens Googles sökmotorer hitta så lätt. Deras ”grävande journalistik” är bara grävande i en sandlåda. Ändå väger deras arbete, enligt Arnö och Persson, tyngre än internationellt erkända Haagtribunalens utredning. Ingen av journalisterna tycks ha rört med sitt finger på denna utredning när de skapade filmen.

Ratko Mladic framtod plötsligt en samarbetsvillig krigsherre utan några planer att utföra någon etnisk rensning i området. I stället skulle bakgrunden till massakern vara att den dåvarande bosniske presidenten Alija Izetbegovic var införstådd med att tusentals människor skulle offras i en massaker.
Detta är bara en av konspirationerna i filmen som Arnö och Persson kallar för ”nya kunskaper”.

Jag var en av dem som passerade bredvid Milutin Kukanjacs armé, mannen som kallades för Ratko Mladics högra hand. Och jag är varken en hjälte eller offer. Jag var bara en feg och tyst människa som under frustration satt i en buss, medan andra valdes ut till en väg utan återvändo.
Vi är tillräckligt många från Bosnien som har upplevt och överlevt liknande händelser. För oss har Sverige blivit ett nytt hemland. Hur smärtsamt är det då inte att se SVT riva upp ett sår med en film som inte bygger på grundläggande historiska fakta. Konkreta svar om filmens faktafel har uteblivit från SVT:s ansvariga utgivare. Liksom en ursäkt.

Kallas detta journalistik? Att tillåta sändning av en film med så kallade nya kunskaper om en historisk händelse som innebär att några journalister skapar ett försvar för en av de mest efterlysta krigsförbrytarna i modern tid? Kallas det journalistik att visa en film om någonting som ingen historisk forskning har bekräftat och som är okänt för Haagdomstolen? Det är omöjligt att sådant propagandamaterial med en förvriden verklighetbild går under yttrandefriheten som relevant ”kunskap”.
Då har det gått för långt.

Ida Dzanovic
konstnär och satiriker