KOMMENTAR till Mohamad Hassans (FP) och Carlos Toledos (S) inlägg 27/12 och 9/1.
Mohamad Hassan säger om svenska för invandrare (sfi) i Uppsala att ingen av insändarskribenterna i UNT 27 november (Inger Engler, Agneta Forsberg, Brita Norlén och jag) har tagit direkt kontakt med honom. Självklart inte! Debatten om sfi bör föras offentligt och inte i Hassans tjänsterum. Hassan hävdar också att sfi ”utvärderas hela tiden”. Carlos Toledo slår i sin kommentar effektivt hål på det påståendet. Han tar också upp betydelsen av en ordentlig utvärdering av verksamheten. Vi kan bara instämma.

Det finns en falsk motsättning mellan en utbildningscentrerad och en arbetsmarknadscentrerad syn på sfi. Vi är alla numera eniga om vikten av att få praktik. Alla är också eniga om språkets betydelse för individens möjligheter. Chansen att få ett jobb är mycket större om man klarar sin sfi. Nu har resultaten i Uppsala blivit klart sämre – från bäst till sämst i Skolverkets statistik.
Det nämner inte Hassan i sitt svar, trots att vår insändare handlade om det. För Toledo är det å andra sidan ”inte intressant hur vi ligger till i Skolverkets statistik”. Det har jag svårt att förstå. När nu praktiken har blivit huvudsaken inom sfi har det inte hjälpt.

Praktiken ska ligga mot slutet av sfi, i små doser, tätt varvad med undervisning. Ge herr Svensson – eller mig, Hassan eller Toledo – fem veckor kinesiska. Ge oss sedan en tvåveckorspraktik på en arbetsplats i Peking och se om kinesiskan plötsligt blommar upp! Nej, det är först efter sfi som praktiken kan bli huvudsaken.
Vi har inte annat än indirekt inblick i vad andra anordnare gör, men vi ser resultatet. Vi vet att de organisatoriska förutsättningarna har försämrats.

Uppdelningen på tre anordnare har inverkat menligt på verksamhet och studieresultat. En sammanhållen sfi med stort deltagarunderlag ökar möjligheten att skapa väl fungerande grupper och att anpassa utbildningen till individen. Det underlättar att bedriva anpassad uttalsträning, anställa kurator, tolkanvändning, samordna samhällsinformationen med mera. Allt kan göras mer rationellt.

Mohamad Hassan hävdar att jag som representant för Vänsterpartiet i nämnden gick med på en dålig upphandling någon gång mellan 2003 och 2006. Jag är inte säker på vad han åsyftar. Min minnesbild är inte helt klar, men det fanns ett fall där kontoret hade gjort bort sig ordentligt och missat en mbl-förhandling som ledde till en rad snärjiga komplikationer.
Jag kan ha hamnat fel där även om jag inte var med i arbetsutskottet som tog det slutliga beslutet. Jag är inte särskilt nöjd med min tid som fritidspolitiker. Det var ett hopplöst uppdrag att som egen företagare med ryckig arbetsbelastning hinna sätta sig in i alla frågor på det sätt man borde. Men ett agerande är jag stolt över; det var faktiskt min förtjänst att vi i Uppsala kunde behålla en sammanhållen sfi fram till maktskiftet!

I den dåvarande majoriteten intog S och MP en – som de själva nog skulle uttrycka det – pragmatisk inställning till upphandling medan V så långt möjligt vill att utbildning och vård ska bedrivas under demokratisk kontroll utan vinstintressen. Att jag lyckades övertyga mina majoritetsvänner trots de ansvariga tjänstemännens agerande för upphandling — med stöd av M, FP och KD — berodde på min sakkunskap i frågan.
Om Hassan har rätt i sitt påstående var nog mitt beslut snarast en eftergift för husfridens skull inom majoriteten. Bra i så fall att Mohamad Hassan ingrep den gången!

Kjell Kampe
konsult i kultur- och språkmötesfrågor