SVAR på Eva Hertils insändare 11/11.
SLU tjänar på öppenhet i djurskyddsfrågorna, skriver veterinären Eva Hertil apropå den problem som har uppstått i det inte helt färdigställda mjölkkostallet på Lövsta. Där är vi helt överens. SLU ska inte bara vara öppet i djurskyddsfrågorna, utan också ett ­föredöme.
Nu till sakfrågorna:
SLU stänger inte anläggningen! Vi har hittills haft en omfattande besöksverksamhet och detta är mycket personalintensivt. Därför måste vi i det här skedet skapa arbetsro för berörd personal och djur genom att under en kortare period vara restriktiv med besök. Vi har också – när problemen blev akuta – minskat undervisningen på plats, helt enkelt för att låta personalen koncentrera sig på arbetet med djuren. När mjölkning, utgödsling eller utfodring inte fungerar tekniskt till hundra procent, kan problemen avhjälpas med handkraft.
Påståendet att kalvarna inte når upp till vattenkopparna i den nya anläggningen bygger på ett missförstånd. Det har rört sig om en enskild kalv som tillfälligt, i samband med omflyttning av djur, ställts in i en box avsedd för större djur. Tiden översteg inte en timme.

Vi välkomnar studenternas engagemang! Att värna om djurskyddet är en av de blivande veterinärernas viktigaste arbetsuppgifter. Men problemen var inte okända för ansvariga. Vi arbetade redan innan anmälan gjordes hårt på att avhjälpa bristerna genom att rekrytera extra personal, dra ned på tiden för studiebesök och säkerställa djurens välfärd.
Redan tidigare har en extern veterinärmedicinsk expert kopplats in som konsult för arbete med förebyggande djurhälsovård och arbetsrutiner i stora djurbesättningar. I veckan har studenterna och fakultetens ledning haft ett möte och diskuterat problemen och åtgärdsplanen.

Studenterna är i högsta grad involverade i arbetet och kommer att vara med och skapa bra rutiner i arbetet med djuren.
Djurhälsan och djurvälfärden är viktig för alla på SLU. Det är en del av vårt varumärke. Vi arbetar hårt på att våra djuranläggningar på Lövsta ska bli ett föredöme. De brister som har funnits och finns i inkörningsprocessen har att göra med krånglande teknik, men också med att man fört samman djur som är ovana både vid varandra och vid den nya miljön. Man kan lätt tro att det är teknik och storskalighet som är roten till problemen, men med fungerande teknik (som är ett måste i dagens lantbruk) ska de anställda slippa monotona och tunga arbetsuppgifter och i stället mer systematiskt arbeta med att övervaka djuren.

De iakttagelser som länsstyrelsen har gett till känna har i allt väsentligt överensstämt med de förhållanden som personal och ansvariga redan tidigare varit medvetna om och arbetat med att åtgärda. Länsstyrelsens rapport är ännu inte offentliggjord, men SLU:s egen utredning visade att några få djur hade dåligt hull orsakat av sjukdom, men att djuren stod under behandling. Därtill var flera djur smutsiga och ventilationen var otillräckligt justerad.
Detta är brister som naturligtvis inte ska finnas på en mönstergård, men trots allt går de att avhjälpa med de åtgärder som har satts in – extra personal, samt intrimning av den tekniska utrustningen och arbetsrutinerna. Detta arbete var alltså i gång redan innan anmälan gjordes och har varken hindrats av ”ekonomi, prestige eller brist på civilkurage” som Eva Hertil skriver. Arbetet med att avhjälpa bristerna kräver personella insatser och därför hoppas vi på förståelse för att vi måste prioritera arbetsro för djur och för personal, lärare och studenter.
Vi ser fram emot att snart återigen kunna välkomna besökare till våra mjölkkostallar på Lövsta!

Kerstin Svennersten-Sjaunja
dekanus, fakulteten för veterinärmedicin och husdjursvetenskap, SLU