GOTTSUNDA CENTRUM. Svar på Putte Sandbergs insändare 8/10.
Sandberg påpekar att de Synskadades förening borde titta på hur det är planerat utanför Gottsunda centrum, för här finns mycket för en synskadad att stupa på. Kraven på att byggnader och utemiljö ska vara tillgänglig för personer med funktionsnedsättning har funnits i plan- och bygglagen sedan 1960-talet. Men kunskapen kring just de synskadades behov är en komplex fråga där det länge saknats forskning.
De senaste åren har forskningsprojekt genomförts vid bland annat Lunds universitet som visat hur synskadade brukar bebyggd miljö.

En miljon människor i Sverige har något slags funktionsnedsättning. Bristande tillgänglighet är därför ett problem som drabbar många. Boverket har i rapporter konstaterat att lagstiftarens intentioner kring tillgänglighet inte implementerats i verkligheten.
En byggherre har många samhällskrav att uppfylla. Tillgänglighet är ett. Men kunskapen om tillgänglighet för synskadade är inte alltid vad man önskar bland dem som projekterar. Men allt eftersom forskningsresultaten sprids får vi ett mer tillgängligt samhälle. Det är byggherren som har ansvaret för att byggnaden uppfyller samhällskraven. Till hans hjälp finns arkitekter, projekt­ledare, kontrollansvariga och sakkunniga. Det är dock inte alltid som byggherren anlitar sakkunniga.

Frågan om tillgänglighet bör bevakas under såväl projektering som uppförande. Kostnaden för att i efterhand åtgärda miljön så att den blir tillgänglig är flera gånger högre än att göra rätt från början. Att handikapporganisationerna skulle bevaka tillgänglighetsfrågan kan vi inte begära. De har inte alltid kunskap om aktuell forskning om andra funktionshinder än de egna.
Om byggherren anlitar sakkunniga i tillgänglighet tidigt i byggprojektet blir byggnaden tillgänglig och användbar för personer med funktionsnedsättning och synskadade slipper stupa över hinder.

Johan Winder
vd, Add Access Sweden AB, Uppsala