Nu har jag följt bollandet med Societetshusets öde i Östhammar i mer än ett år. Det är med glädje jag läser i Liv Sandbergs senaste debattinlägg att det upplyftande och sköna huset inte mår så dåligt som det hävdats. Som oinsatt Uppsalabo har jag tänkt att det måste vara vansinne att ta bort något som är så imagebyggande för en ort som detta maffiga träslott.
Finns det några långsiktiga fördelar med att riva Källör som tål dagsljus så är det dags att de styrande politikerna tar fram dem raskt. Det skulle ju höja förtroendet för skicket på det lokala beslutsfattandet.
Det verkar dessutom för en utomstående som om Östhammars kommun skulle få mer för sina skattekronor om de anlitade Bygdegårdsföreningen och Liv Sandström i stället för Peab och Millimeter Arkitekter. Jag har, nyfiken som jag är, pratat med projektledaren hos Millimeter om situationen och han framstod som historielös och rätt ointresserad av Östhammar som besöksmål. Det verkade mest som att man satt och höll tummarna för att länsstyrelsen inte ska kulturklassa byggnaden.
Men jag säger: ett hotell utan en historia att berätta riskerar att bli en dussinprodukt. Att anlända sjövägen och njuta av ett nymålat Societetshus bredvid ett snyggt nybygge skulle i alla fall få mig att styra stegen ditåt.
Lycka till, politiker, för jag tror ni har kapacitet att byta fot och framstå som empatiska och engagerade i Östhammars framtoning. Vill ni vara staden som säger nej till det mesta utom när det rivs eller staden som vårdar goda idéer och ser till att man trivs?