SJUKVÅRD. Kommentar till Anita Granviks insändare 6/12 och Miriam Erikssons (KD) svar 8/12.
Jag vill bara visa Miriam Eriksson hur det ser ut i verkligheten när det gäller operationsköer. Hon verkar inte ha en susning om detta, utan pratar på om tremånadersgaranti och vårdval som om det vore något som fungerar. Så här ser min verklighet ut:

21 september 2009: 
Besök hos vårdcentralen angående artros i fötter och knä. Remiss ska skickas till ortopedmottagningen på Akademiska sjukhuset (UAS).

26 november 2009:
Brev från UAS, remissen mottagen.

3 mars 2010:
Jag ringer vårdgarantienheten eftersom det har gått fem månader sedan remissen. Jag får till svar att ”nja, nu är ju tremånadersregeln inte en lag, utan mer en rekommendation, så det är bara att fortsätta vänta. Det är ingen idé att vända sig till något annat ställe, för det finns ingen tid där heller.”

29 september 2010:
Jag får tid på ortopedmottagningen. Remiss till röntgen.

11 oktober 2010:
Röntgen.

27 oktober 2010:
Läkaren ringer och meddelar att han ordnar en ny tid i januari ”för att se om besvären kvarstår”. De krämpor som jag har berättat om har jag haft i över tio år. Okej, vi väntar väl då, tänker jag.

25 januari 2011:
Jag får tid hos UAS igen. Den här läkaren tycker att jag ska magnetröntgas, så han ordnar tid för det.

3 februari 2011:
Magnetröntgen

12 april 2011:
Efter två ombokningar från UAS får jag tid på ortopedmottagningen igen. Eftersom jag har besvär i båda fötterna och ett knä, ber doktorn mig avgöra vilket som är mest akut. Vi bestämmer oss för vänster fot. Remiss till operation.

16 november 2011:
Jag ringer operationskoordinator på UAS och frågar om beräknad väntetid, för jag vill kunna planera mitt liv någorlunda. Ingen operation nästa halvår, tidigast efter sommaren 2012. Jag undrar om jag kan få komma någon annanstans, men det går inte för det finns ingen annan som kan göra det här. Jag undrar då om det inte finns någon läkare i Stockholm som kan, och, jo det kanske det finns, men de har lika långa köer där.

Så här är jag nu. Det har gått två år och fyra månader sedan jag först gick till doktorn. Innan jag tidigast kan få operation har det gått tre år. Under tiden har mitt knä blivit sämre, så jag undrade om jag kunde byta operationskö och tillgodoräkna den tid som jag stått i kö, men se det gick inte. Utan det var bara att börja om från början i så fall. Har jag tur kanske jag har fått alla tre krämporna åtgärdade om tio år.
Om jag lever så länge.

Åse Pettersson
Ribbingebäck