Man beskriver ofta lite bakvänt ordparet religion och vetenskap som tro kontra vetande. Men den troende vet medan den som har förnuftet som ledstjärna tror. Om någon presenterade data som motsade evolutionsteorin skulle biologen tycka att det var spännande och ompröva sin ståndpunkt. Men inom religionerna är det en dygd att ha visshet utan bevis — Gud blir ett axiom. Men även kristnas moraluppfattning har faktiskt utvecklats.
Jesus säger att vi har Gud inom oss. Men moralen är inte absolut, den påverkas av sociala förhållanden och idéer. Ingruppens (stammens) storlek varierar mellan olika samhällen. Med kristendomen kom ett frö (”det nya förbundet”) till ett utvidgande av ingruppen från Gamla Testamentets lilla utvalda folk, men det är i moderna sekulariserade samhällen som den moraliska och politiska korrektheten påbjuder en allomfattande ingrupp. Om man i Sverige i dag hävdar att burmeser, homosexuella eller zigenare inte har samma människovärde som påven gör man sig löjlig.

Både Bength Gustafson och jag vet att han inte har Bibeln som rättesnöre — inte de bitar som påbjuder folkmord och stening. Bibeln kan, som andra mytsamlingar, ge tröst och inspiration, men man måste redan ha en moral för att kunna plocka ut de ”sanna” bitarna.
Jag tror som Gustafson att rotlöshet kan göra människor missmodiga och destruktiva. Kanske vi behöver en samhällelig infrastruktur för andakt och initiationsriter, och det kan tyckas onödigt att uppfinna hjulet på nytt när vi redan har vackra kyrkor och etablerade ceremonier. Men i en verkligt allmännelig kyrka måste religiösa föreställningar vara en privatsak.

Till sist ett tack till Bengt Holmberg, som i en kommentar till mig i måndagerns tidning (21/11) nämner min tvillingsjäl Richard Dawkins. Få har som Dawkins bidragit till att förankra synsättet ”den själviska genen” inom evolutionsbiologin. Just den själviska genens perspektiv förklarar på ett lättfattligt sätt uppkomsten av altruistiskt beteende hos sociala organismer. Holmberg tycks mena att elaka och snåla människor lättare får tillgång till fortplantningstillfällen och därmed i genomsnitt sprider sina gener i större utsträckning än sjyssta och generösa.
Om han kan uppvisa empiriska belägg för denna tes, så medger jag att vi har fel.

Magnus Lidén
Uppsala