Usch, vilket väder! Kaffet smakar verkligen pyton. Jag har på tok för mycket att göra. Ofta inleder vi ett samtal med lite gnäll och det är inget konstigt med det. Att gnälla ihop har en social funktion och skapar sammanhållning. Gnäll är terapeutiskt. Vi lättar på trycket och sedan känns det lite bättre. Det fungerar konfliktreducerande också, eftersom vi förminskar oss själva när vi klagar på vår situation och då blir andra inte avundsjuka. Men när klagandet på arbetsplatsen övergår till att bli internt och elakt, då ska man sätta stopp. Negativa känslor smittar.
- När det börjar talas illa om filialen i Malmö, om idioterna på inköpsavdelningen eller om chefen så riktas det inåt och blir destruktivt, säger Lennart Lindén.

Tillsammans med My Schüldt och Ylva Lindén har han nyligen skrivit boken Medarbetare eller motarbetare. Alla tre författarna arbetar med arbetslagsutveckling. Missnöjeskulturer uppstår lätt när trycket på produktionen ökar, där ledarskapet är vagt och om medarbetarna inte har någon klar uppfattning om mål, roller och arbetsuppgifter. Enligt Lennart Lindén är öppet och utbrett missnöje vanligast på så kallade goda arbetsplatser. Som exempel nämner han vård, omsorg, kyrkor, föreningar och fackliga organisationer. Lite generaliserande säger han: 
- Där ska alla beslut fattas demokratiskt eller med konsensus. Det fult att vara chef, så ingen vågar vara chef och till slut bestäms ingenting.

På en arbetsplats han besökte var medarbetarna upprörda över att chefen köpt nytt porslin utan att tillfråga dem först. Missnöjesklimat kan både förebyggas och vändas. Tydlighet när det gäller ledarskap, organisation, roller och arbetsuppgifter är grunden. Klara spelregler kring hur man ska förhålla sig till varandra är också till hjälp. Sådana regler kan till exempel vara att man ska prata med och inte om varandra, vara lojal mot fattade beslut, bidra till en god stämning, ta ansvar både för sin egen del och för helheten, säga ifrån när något håller på att gå snett och vara hjälpsam och flexibel.
- Då har man kommit långt. Man behöver försäkra sig om att alla vet vad de ska göra och inte göra, säger Lennart Lindén.

Artikelbild

Sedan finns det människor som ändå fortsätter att sprida missnöje och om inget annat hjälper ska man inte vara rädd för en omplacering, tycker Lennart Lindén.
- Man kan inte ha en fotbollsspelare som hellre vill spela canasta.
Det han tycker står överst i ett bra ledarskap är att hjälpa medarbetarna att prioritera.
- Chefer är i allmänhet ganska dåliga på att se till att folk väljer bort. Oftast försöker medarbetarna hinna med allt och går hem stressade och med dåligt samvete.

Men man kan inte skyffla över allt ansvar på chefen. Enskilda medarbetare borde ifrågasätta när någon pratar skit eller klagar för mycket. Gnällspikarna och gerillakrigarna är i minoritet, men de som håller tyst tolkas ändå som att de samtycker. Att säga emot är svårt, man vill inte uppfattas som märkvärdig eller bråkig, men arbetsplatserna behöver fler som drar i nödbromsen, hävdar författarna. Om det inte hjälper ska man tala med chefen och om chefen inte gör något åt saken, gå till facket. Om inte heller det löser problemet kan man behöva ta till "farfarsprincipen".
- På ett tiotal arbetsplatser har vi infört "farfarsprincipen". Den går ut på att man ska kunna tala med chefens chef utan risk för repressalier, förklarar Lennart Lindén.

Medförfattaren My Schüldt tillägger att denna princip ska tillämpas med måtta.
- Den är bra om chefen är en del av problemet och om man först försökt prata med chefen. Men annars har chefen rätt att säga att nu tycker jag att vi har pratat klart om detta, säger hon.
Det är viktigt att fråga sig vad missnöjet handlar om, egentligen. En vanlig grundorsak är att någon blivit chef över mig som jag inte tycker skulle bli chef. Men kanske bottnar det i en strulig tonåring därhemma? Missnöje ger folk sämre liv, säger My Schüldt och konstaterar att en gnällkultur inte försvinner av sig själv, så det gäller att ta itu med den.
- Men det räcker inte med en lattjo teambuilding en eftermiddag. Det som krävs är ett ordentligt jobb och uppföljning.