– Det är livet som har styrt, säger Åsa som är en rak och öppenhjärtig person. Det är inte svårt att förstå att hon är duktig på att engagera och inkludera människor - något hon ägnat sig åt sedan barnsben.

Åsa bodde i Stockholmstrakten under sin uppväxt. Hon var intresserad av skytte och fotboll, och spelade i Österåkers damlag.

– Min mamma var ensamstående, så ledarna skjutsade mig till träningar och tävlingar. Därför blev det en naturlig sak för mig att senare i livet själv dela med mig till de yngre, säger hon och berättart

om när hon och en kompis under högstadietiden ledde sommarfotboll för barn på Ljusterö. Åsa gick tvåårig livsmedelsteknisk linje vid Kristinebergs gymnasium och bodde då hos sin farfar Tor i Stockholm.

– Han backade upp mig på alla sätt även om han tyckte att jag hade konstiga intressen. Fotbollen var väl okej, men jakt och skytte...

Åsa inledde yrkeslivet i restaurangbranschen vid Stallmästaregården och Park Hotell,Stockholm. Hon avancerade snabbt från servitris till hovmästare och restaurangchef.

– Men egentligen var jag alldeles för ung för det ansvaret, och jobbet var hårt.

Så hon hoppade av, läste till barnskötare och jobbade på en förskola i Järfälla. Tillsammans med make och barn bosatte hon sig i Skokloster. Där inledde hon sitt politiska engagemang för M, i socialnämnden i Håbo. Efter att ha utbildat sig till scoutledare startade hon en scoutavdelning i Skokloster – inte enbart för att ge det egna naturintresset utlopp, utan för att ge barn och ungdomar alternativ.

– Barn och ungdomar med adhd /aspberger fungerade jättebra i scouterna, där strukturen är perfekt för dem.

När dottern var liten var Åsa dagmamma. De fem åren beskriver hon som "bland de bästa i mitt liv". Hon tog sedan en barn- och ungdomspedagogisk examen vid högskolan med inriktning på specialpedagogik – en utmaning för en dyslektiker.

– Jag vet ju hur jag själv hade det i skolan. När jag klarade min utbildning och även min jägarexamen – där var det jättemycket teori – var det en sorts kredd för att jag inte var dum i huvudet, säger Åsa som i egenskap av politiker numera skriver interpellationer och motioner. I dag är hon förtroendevald i Tierp, och som fritidspolitiker lägger hon ner minst en kväll i veckan på möten. Största engagemanget är skolan.

2003 förverkligade hon en barndomsdröm: att äga sin mark och vara en del av naturen för att kunna göra skillnad i det lilla. Intresset för djur och natur ligger i generna, både på mammas och pappas sida. Somrarna tillbringade familjen i ett småbruk i Västerbotten; hennes mamma kommer från Lillpite.

– Jag fick hjälpa till att mata kalvar och hässja hö. På kvällarna fiskade vi, kollade på älgar eller tittade på växter och djur.

Så efter en lantbruksutbildning på Jälla för nystartade köpte hon en gård utanför Lövstabruk som legat för fäfot i 30 år.

– Men jag såg bara möjligheter. Jag kan inte förändra världen men jag kan göra skillnad hemma på min gård.

Hon ser det som sin uppgift att bevara två utrotningshotade lantraser, finullsfår och ryafår. Lyriskt beskriver hon ryafårets långa, glansigt änglahår, och finullsfårets mjuka, finfibriga ull.

För "samvetets skull" håller hon också kor för växelbete.Köttet förädlar hon, en del blir till rökt korv.

– Det skulle mer sysselsättning inom de gröna näringarna om vi hade bättre möjligheter att förädla. Det är för dyrt i Sverige i dag, där skatter tas ut i alla led.

anna.bill@unt.se