Plantans lokaler med stora butiksfönster ut mot gatan, vittnar om att det en gång varit en konsumaffär här. Rummen är luftiga och inredda med färgglada teckningar, tyger, gröna växter och kreativt material. Lasse Anderssons ”Guld och gröna skogar” och dansande fötter hörs från rummet intill.

Vid UNT:s besök på Plantan möter vi sex personer som samlats för att berätta om förskolans 40-åriga historia.

Kristina Alassaad var en av dem som startade verksamheten 1977.

Artikelbild

| 40-årsjubileum. Nadia Edström, Kajsa Löthman, Agneta Holmbom, Kristina Alassaad, Ulla Gerbrand och Kirsten Havemose har samlats för att berätta om förskolan Plantans 40-åriga historia.

– Vi var tre mammor som träffades i Vindhemsparken i mitten på 70-talet och pratade om svårigheterna att få barnomsorg. Då gick 10 procent av barnen i kommunal barnomsorg, jämfört med 80 procent idag. Av nödvändighet bestämde vi oss för att starta ett föräldrakooperativ ihop med våra män.

En stor del av Plantans pedagogik på 80-talet handlade om att barnen skulle skolas in i samhället och göras delaktiga i förskoleverksamheten.

– Barnen gjorde besök på föräldrars jobb. Jag tog med mig barn till tandläkaren och Ulla tog med sig några när hon gav blod, berättar Agneta Holmbom som började jobba på Plantan 1978.

Personalen lagade även mat tillsammans med barnen. Och de äldre barnen fick gå med en korg och några tior till affären och handla.

Artikelbild

– Någon gång fick vi höra att affärens personal tyckte vi var lata som skickade barnen. Men vi hade ju en pedagogisk tanke bakom allt, berättar Kirsten Havemose, pensionerad förskollärare som arbetade på Plantan i 36 år.

Ulla Gerbrand, som både jobbat, haft sina barn och numera även barnbarn på Plantan, berättar att matlagningen tillsammans med barnen ofta tog hela förmiddagen.

Artikelbild

| 2. Inspirerande lek. Theodora, Edgar och Ellie leker med materialet inspirerat av Reggio Emilia-pedagogik.

– Vi brukade ge dem en extra frukt om vi blev sena med lunchen.

Kajsa Löthman gick på Plantan som barn på 80-talet och har numera sin dotter här. Hon minns hur det var att få gå själv och handla.

– Det kändes stort, viktigt och spännande att få förtroendet. Och personalen stod längre ned på gatan och hade koll.

Kirsten, Agneta, Kristina och Ulla berättar om det stora engagemang hos både personal och föräldrar som präglat förskolan.

– På 80-talet hade vi stormöten på söndagskvällarna. Och sedan hade vi lunchmöten och städmöten där barnen var med och bestämde. 60-talets solidaritetsanda rådde fortfarande. Barnen stod alltid i centrum och deras delaktighet fanns på riktigt och inte bara på pappret.

Under en period fick förskolan en vattenläcka och då hjälptes alla åt.

– Några föräldrar lät oss vara hemma hos dem. Och jag hade förskolegruppen även hemma hos mig, berättar Kirsten.

Även om hälsorestriktioner har satt stopp för vissa av aktiviteterna, finns den anda där barnen tillåts vara delaktiga, ta plats och blir sedda, kvar. Och pedagogiken inspirerad av Reggio Emilia, som Agneta var med och utvecklade, genomsyrar fortfarande verksamheten.

– ”Ett barn har hundra språk men berövas nittionio”, men med den här pedagogiken berikas de med 100, brukar man resonera inom Reggio Emilia, berättar Ulla.

En bärande idé är att man låter barnen använda alla sina sinnen i leken och materialet som används. Barnen uppmuntras att tro på den egna förmågan, på olikhet, solidaritet och samarbete.

Tack varje personal som arbetat länge på förskolan har ”Plantanmentaliteten” förts vidare, säger Nadia Edström som arbetar här sedan 1992. Kajsa håller med. Hon ser sin dotter trivas på samma sätt hon gjorde som barn.

– Min dotter lever på förskolan. Hon kommer alltid hem trött och glad och med fläckar på kläderna som visar på allt roligt hon gjort under dagen. Här blir hon sedd och lyssnad på.