Kungliga skogs- och lantbruksakademiens, KSLA, tidigare vd och akademisekreterare professor Bruno Nilsson föddes 1944 i Simrishamn i en agrar miljö. Jordbruk i alla dess tillämpningar kom tidigt att fånga hans intresse. Studier vid dåvarande Lantbrukshögskolan var därför en naturlig utvecklingsväg där Bruno avlade agronomexamen med teknisk inriktning 1970 samt disputerade 1976. Brunos avhandling om optimering av maskinkedjor var banbrytande och fick mycket stort genomslag för en strategisk mekanisering och teknikutveckling av det svenska lantbruket.

Bruno gjorde en snabb karriär vid Lantbrukshögskolan och sedermera Sveriges lantbruksuniversitet. Han utsågs 1980 till professor i lantbruksteknik och 1992 till dekanus för den lantbruksvetenskapliga fakulteten. Under åren 1989–1992 innehade Bruno också en brobyggartjänst som vetenskaplig ledare på Institutet för jordbruks- och miljöteknik.

Efter många år på Ultuna sökte sig Bruno till Stockholm och Kungliga skogs- och lantbruksakademien. Där utsågs han till vd och akademisekreterare år 1999 och var verksam till sin pensionering 2006. Vi är många som i olika roller fått glädjen att arbeta och umgås med Bruno. Han var i många avseenden en begåvad och kompetent person såväl på det teoretiska som på det praktiska planet. Han var också urtypen av en riktigt god ledare och mentor. De är många som uttryckt att Bruno gjorde dem sedda och fick dem att känna sig duktiga. Hans framgångsrika verksamhet på såväl SLU som KSLA är en naturlig följd av ett begåvat ledarskap och lojal vänskap.

Vi är många som sörjer Bruno som en inspiratör, god vän och kollega. Hos honom stod dörren alltid öppen och han föreföll alltid ha tid för just Dig.