Vi var kollegor inom Uppsala kommuns förskoleverksamhet under många intensiva år på 1980- och 1990-talet fram till kommundelarnas avskaffande 2003.

Vid kaffepauserna i den regelbundna kollegiala handledningen (eller under någon period då vi valt att ha en extern handledare) rörde Gösta ner två till tre sockerbitar i sin kaffekopp och samtalen började om smått och stort i våra familjer. Gösta berättade gärna om vistelserna på sitt älskade Söderöra, i Lofsdalsfjällen eller i Fryksås. På senare tid kunde det även handla om resorna till Oman. Hustrun Maria och barnen var alltid viktiga delar i Göstas berättelser. Hans omsorg om familjen var stor och han stod gärna vid grytorna.

Under många års regelbundna handledningsmöten fördjupades vår kollegialitet, präglad av respekt och förtroende, till varm vänskap medan vi utvecklade våra professioner på olika sätt. Gösta fann stor inspiration i sin UGL-handledarroll (utveckling av grupp och ledarskap) och de veckolånga utbildningar han höll för chefer inom och utanför kommunen. Hans arbete i kommundelens krisgrupp och senare POSOM-gruppen (psykiskt och socialt omhändertagande vid olyckor och katastrofer) befäste intrycket av en mycket omtyckt och djupt respekterad kollega.

Pensioneringen år 2013 tyckte Gösta kom för tidigt och han hade planerat fortsatt verksamhet i egen regi. Tyvärr blev det inte så, utan i stället följde en lång sjukdomstid efter en allvarlig stroke. Under denna tid har vi fortsatt att träffa Gösta tillsammans med Maria, tala om nu och då och minnas tillsammans.

Vi saknar en varm, humoristisk och inspirerande kollega och mycket god vän och är djupt tacksamma över åren vi fick tillsammans med Gösta. Våra tankar går till Maria och hela Göstas familj.