Genom faderns yrke kom Jan-Åke Berg att växa upp på många olika platser i landet. Jåke, som han allmänt kom att kallas, kom tidigt att intressera sig för flyg. Efter studentexamen kom han som officersaspirant till Krigsflygskolan i Ljungbyhed där han flög Saab Safir och Vampire. Efter grundutbildningen sökte han sig till F 11, Kungl. Södermanlands flygflottilj och spaningsflyget, vilket lockade med sina särskilda utmaningar med krav på stor flygskicklighet och en materiell upprustning. Där kom han att flyga flygplanstyper som Tunnan, Lansen, Draken och Storch. I Tunnan blev det över 1000 flygtimmar. Som chef för en Tunnandivision kom han att spela sig själv i filmen ”Flygplan saknas” från 1965.

Jåkes skicklighet och framåtanda gjorde att han tidigt fick ansvarsfulla befattningar såväl i Flygvapnet som i Försvarsmakten i stort. Under åren 1970-75 var han en mycket aktad lärare vid Militärhögskolan. 1976 utnämndes han till baschef vid Kungl. Norrbottens flygflottilj F 21 i Luleå för att redan året därpå handplockas som adjutant till överbefälhavarna Stig Synnergren och Lennart Ljung. Därefter var han 1979-84 Försvarsmaktens informationschef, en period som inrymde de allvarliga ubåtskriserna i början på 1980-talet. Tack vare goda kunskaper i ryska, var Jåke under en tid chef för Försvarets tolkskola i Uppsala. Den befattning som Jåke och inte minst hans hustru kom att uppskatta mest, var den som militärattaché i Polen 1988-91 med sidoackreditering i Sovjetunionen. Samtidigt med utnämningen till attaché, följde befordran till överste. Efter hemkomsten och fram till pensionen 1995 var Jåke chef för F 20, Flygvapnets Uppsalaskolor.

Den framstående militära karriären till trots, är det framförallt människan Jåke vi minns. Man kände sig sedd och uppskattad av Jåke i alla situationer. Han var en engagerande talare, som ofta kryddade sina framställningar med citat på dialekt eller på olika språk. Han spelade också olika instrument och var en duktig modellbyggare.

Jåke var ordförande i Svensk Flyghistorisk Förening mellan åren 1997 och 2004. Han var också ledamot av Flyghistoriska Rådet, numera Flyghistoriska Akademien. Saknaden efter Jåke är stor, men han lever i våra minnen, som vän och föredöme.