Med Mary Erixon har en märkeskvinna inom Uppsala läns landsting gått ur tiden. Hon var politiskt aktiv redan i ungdomen och i Uppsala blev det både SSU, arbetarekommunen och partidistriktet. Trots hennes brinnande intresse, engagemang och kompetens var det inte lätt för en kvinna att ta plats i politiken. Partiet tyckte före 1970 att det räckte med en kvinna bland drygt 20 ledamöter. Men i valet 1970 blev Mary och två till ledamöter av landstinget.

Utöver sin gedigna bakgrund i partiet hade Mary ett engagemang i Hjärt- och lungsjukas förbund, eftersom hon själv hade drabbats av TBC 1955. Hon blev snart en av de tongivande i gruppen. Det var de stora institutionernas tid med ett ny- och ombyggt Håga by. Mary stred för de handikappades villkor och rätt till självbestämmande. När hon lämnade landstinget 1991 hade institutionernas avveckling börjat.

Mary Erixon blev 1980, tillsammans med moderaternas Gunilla Björkén, historiska som de första kvinnliga landstingsråden i Uppsala län. De två blev ett starkt radarpar för de sociala frågorna.

Nästa uppdrag för pionjären Mary Erixon kom 1985 då hon som första kvinna tog över ordförandeklubban i landstingsmötet. Hon efterträdde Bengt Björkman och efterträddes av Nils Brage Nordlander 1988. Alla tre var tekniskt skickliga att ställa propositioner. Men Mary tillförde med sin generösa personlighet det lilla extra som värmde klimatet och miljön i landstingssalen i norra tornet på Uppsala slott där mötena då hölls.

I den socialdemokratiska landstingsgruppen hade Mary inte bara stort inflytande under sin 21 år. Hon betydde också väldigt mycket för den goda stämningen i gruppen. Hon var själv en glädjespridare och en omtänksam kamrat som tog väl hand om oss som kom nya. Mary såg oss och hon delade med sig av sin stora erfarenhet och sitt kunnande.