Tord Ingmar kunde och kände innerligt för Upplands natur.

Han var aktiv inom naturvård redan innan Uppsala läns naturvårdsförbund höll sitt konstituerande möte i oktober 1955. Tord och bland andra Rune Stenbom hade utarbetat förslag till stadgar som antogs och en styrelse utsågs där Tord valdes till sekreterare. I förbundet; i linje med bland andra Tords insikt om behov av bredd, så ingick förutom naturligtvis biologiska föreningar även hembygdsföreningar.

För sina enastående insatser fick Tord redan 1958 en förtjänstplakett av Naturskyddsföreningen.

1965 ombildades Naturvårdsförbundet till Länsförbund för Uppsala län och självklart ingick Tord som ledamot. Sin breda förmåga visade han som föredragshållare om naturvårdsproblem som avslutade mötet.

Tords brinnande intresse för Upplands natur kan spåras tidigt. Florarna låg honom varmt om hjärtat. Redan 1953 kom en första publikation och 1955 följdes den av ett brev till länsstyrelsen från Svenska Naturskyddsföreningen med en ansökan om fridlysning av området. Hans namn finns inte bland undertecknarna, men hans anda känns i den nio-sidiga skrivelsen. Detta var typiskt för Tord; han sökte såväl efter den mest inflytelserika avsändaren men stödde också olika föreningar, som hembygdsföreningar och privatpersoner med skrivelser. När reservatet bildades 1976 bidrog han med ytterligare material och därtill omkring 2014 i samband med revidering: nästan 60 års tidsspann!

Tord var mycket noga med språket, naturvårdsfakta och vilka lagrum som kunde åberopas och han besvärades av de tillfällen en ledamot deltog, trots att det fanns en risk för jäv.

Tord var en oöverträffad tillgång för Upplands naturvård under många decennier tack vare sin bredd inom växtekologi och naturgeografi och hans insatser lever vidare. Han tilldelades 2009 Svenska naturskyddsföreningens Silverfalken.