En mycket god vän har lämnat oss efter en mångårig vänskap. Tillvaron blev plötsligt väldigt tom och det känns konstigt att inte få träffas igen.

Efter att våra barn börjat förskolan i början av 1980-talet kom vi att prata en del med varandra när vi lämnade barnen. Senare kom båda Torkels och Gretes barn att bli klasskamrater med våra två yngsta barn i Almtunaskolan i Uppsala.

Vi började träffas en hel del familjevis och gjorde också trevliga utflykter, såväl till barnteater i Stockholm som till Furuviksparken.

Torkel utnämndes till professor i historia vid Uppsala universitet 1989 och i samband med utnämningen fick vi träffa både Torkels släkt från Hälsingland och Gretes släkt från Norge.

Även i samband med att Torkel tilldelades Finlands Vita Ros på Finlands ambassad i Stockholm 2008 fick vi följa med, vilken var en unik upplevelse.

Vi kom att besöka familjens hytta på en egen ö utanför Ski några gånger, men ännu oftare kom vi på senare år att besöka Torkels barndomshem i Ramsjö. Där lärde vi känna Hälsingland genom förstklassig guidning på dagslånga bilturer genom många intressanta platser i såväl Hälsingland och grannlandskapen.

Sommaren 2015 gjorde vi en resa från Ramsjö, dagen efter Torkel och Grete tagit hand om turister i sommarkyrkan i Ramsjö. Turen gick till Trondheim och Rörås och avslutades i Ramsjö, där den kyliga sommaren vi upplevt under resan plötsligt blev varm.

Dessvärre fick inte Torkel uppleva någon lång behaglig tid som pensionär, då han skulle kunnat ha haft tid att fördjupa sig i sina intressen. Han drabbades för ett par år sedan av ohälsa som ändade hans liv alltför tidigt.

Med tacksamhet och saknad minns vi en vän med mycket stark personlighet.