Efter tolv år som moderat kommunalråd i Uppsala kommun tackade Cecilia Forss för sig efter valet 2014.

Visserligen är hon fortfarande aktiv i partiet – men numera som fritidspolitiker.

Löftet då, 2014, var att hon skulle börja måla tavlor.

Artikelbild

| Hunden Berit har en stor plats i Cecilia Forss liv.

Det har hon hållit fast vid.

– Jag har alltid tänkt att när jag blir pensionär så ska jag börja med oljemålning, och det gör jag nu en dag i veckan. Jag höll på med det lite som barn då jag hade en moster som var konstnär. Hon och jag brukade på somrarna sitta på klipporna vid vårt sommarställe i Åbolands skärgård och måla, säger Cecilia Forss.

I en korridor i lägenheten (mer om den senare) visar Forss upp några av sina tavlor. De föreställer bland annat en lök, en ko och flera porträtt, bland annat ett på den ena svärsonen tillsammans med ett av barnbarnen.

– Det finns en konstnär här i stan som heter Kajsa Haglund som är en fantastisk lärare, där vi får måla i hennes ateljé. Jag gick med i hennes klass för tre och ett halvt år sedan.

Artikelbild

| Cecilia Forss visar upp en av sina tavlor föreställande den ena svärsonen tillsammans med ett av barnbarnen.

Vad gör det kul att måla?

– Kanske för att det är kul att se att man kan få till någonting.

Hur var det att ställa ut tavlorna?

– Det var helt okej, men det är viktigt att jag skriver att de är i privat ägo. Det finns faktiskt folk som frågar om de får köpa och det tycker jag är pinsamt. Jag vill inte att folk ska köpa mina tavlor än, utan de får komma igen om några år då kanske jag har blivit så bra att de får köpa.

Efter att länge ha bott i en villa i Norby flyttade Cecilia Forss och maken Lasse i maj förra året in i en nybyggd lägenhet intill Fyrisån i Kungsängen.

Hon beskriver det som drömboendet hon väntat länge på.

– Jag alltid velat bo just här och har bevakat vad som har hänt i området i ungefär 15 år. Då låg det en brädgård här, men jag förstod att den inte skulle finnas kvar i alla evighet eftersom det hade börjat byggas här i närheten. Av en slump träffade jag en arkitekt som ritade ett hus på brädgården, och då fattade jag att något var på gång. Sedan har jag bevakat, väntat och bosparat.

Lägenheten, som ligger på sjätte våningen är en femrummare med balkonger i tre väderstreck.

– Vi är supernöjda. Det jag gillar mest är närheten till ån och parken här nedanför (Tullgarnsparken) där jag kan vara med hunden.

Just hundar har haft en stor plats i Cecilia Forss liv. Vid sidan om målandet tar den tvååriga mopsen Berit upp mycket av tiden för jubilaren.

– Jag har alltid haft hundar. Jag fick min första när jag var två år och har inte kunnat tänka mig ett liv utan hund. När vår förra hund Filip, en irländsk setter, dog för nära två och ett halvt år sedan, skulle vi precis sälja vår villa. Vi visste då att vi inte skulle få tillträde till vår nya lägenhet på ett år och tänkte under den tiden resa jorden runt. Men då kom jag fram till att jag hellre köpte en ny hund, så vi köpte en annan bostadsrätt tillfälligt som vi nu har sålt.

Vad gör Berit speciell?

– Hon är annorlunda, och mopsar är en kul ras. Vi har tidigare haft upp till fyra hundar samtidigt och minst två. Det är kul att bara ha en hund som man kan ägna sig helt åt. Om man bara har en hund så präglas den nog mer av sin ägare än om den har en hundkompis bredvid sig hela tiden.

Men Berit får träffa andra hundar?

– Absolut, hon är väldigt social. Sedan är vi med i en Facebook-grupp som heter Uppsala mops där de får leka med varandra. Mopsar leker lite annorlunda än andra hundar så det är jättebra för dem att vara tillsammans.

Cecilia Forss är född i Finland, uppväxt i USA, Kanada och Falun tack vare en jobbresande pappa som var ingenjör. Efter gymnasiet lämnade Cecilia Forss Dalarna för universitetsstudier i Uppsala, där hon har blivit kvar sedan dess.

– Någonstans är det för att många från min generation bor kvar här sedan studietiden. Det finns en social bas.

De flesta förknippar nog ändå Cecilia Forss med politik och sina 12 år som kommunalråd för Moderaterna, ett parti som hon har varit medlem i ända sedan 12–13-årsåldern.

Hur ser du tillbaka på tiden som kommunalråd?

– Det var så givande, och man lärde sig så mycket hur saker fungerar och om människor. Det har varit en ynnest att få ha varit kommunalråd.

Hur har det varit att kliva ned ett hack i partihierarkin och bli fritidspolitiker?

– Det är klart att det är annorlunda än att vara ordförande, men samtidigt kan jag tycka att det är skönt att slippa vara den som behöver ordna till allt, för nu har någon annan det ansvaret.

Hur länge kommer du vara politiskt aktiv?

– Åtminstone en mandatperiod till.