Utanför fönstret är det snö och det är iskallt. På en bricka på ett av kaféborden väntar ett par solgula lussekatter och något varmt att dricka. Vid bordet intill pratar de engelska.
Nittonårige Leonardo Silvas modersmål är portugisiska, men sedan ett par år kan han även en del svenska. Han älskar andra kulturer och att kunna prata ett annat språk än det egna.

Han ville gärna åka som utbytesstudent till ett land som var annorlunda. För några år sedan lärde han via internet känna Viktor Avelin från Hargshamn vid Upplandskusten. Den vänskapen ledde till att Leonardo började lära sig svenska hemma i Rio, och nu är han utbytesstudent i Sverige och bor med Viktor och hans familj under ett år.
Fem dagar i veckan åker Leonardo buss från Hargshamn till Uppsala. Här läser han andra året på programmet Idrott – hälsa och ledarskap på John Bauer-gymnasiet.
– Den största skillnaden mellan Sverige och Brasilien är vädret. Och så är svenska tjejer mer tillbakadragna än tjejer i Brasilien. Fast jag trodde att svenskarna skulle vara mer allvarliga, men ni är glada och snälla, säger Leonardo.

När Nóra Suszták, 18 år, hade varit på innebandycup i Västerås mellan jul och nyår 2009 väcktes tanken att hon kanske skulle åka på ett utbytesår i Sverige. Hon hade inga särskilda önskemål om var hon ville bo, men hoppades att hon skulle kunna få spela innebandy i ett lag, precis som hon gör i hemstaden Eger i norra Ungern.
Så blev det – hon hamnade i Uppsala och på fritiden spelar hon innebandy med Sten Sture BK. Hemma hos värdfamiljen Lenhammar i Luthagen i Uppsala ägnar sig även värdbröderna åt samma sport som Nóra.
– Ofta har vi alla olika aktiviteter på kvällarna, men vi gör även saker tillsammans inom ”familjen”. Vi har varit på fotbollslandskamp mellan Sverige och Ungern, ute på Kulturnatten och på någon utställning, säger Nóra.

Hon vill bli läkare så småningom och nu går hon i tvåan på naturprogrammet på Fyrisskolan i Uppsala. Nóra tycker att vissa ämnen är lite svårare i den svenska skolan, medan somliga är lite enklare. I början var det inte så lätt att lära känna klasskompisarna, eftersom hon inte kunde någon svenska alls när hon kom, men det löste sig ganska snart.
De nyvunna språkkunskaperna vill hon hålla i gång även sedan hon är tillbaka hemma.
– Jag skulle vilja arbeta som hjälplärare i svenska, eller med översättning.

Nóra och Leonardo reste till Sverige genom ett utbytesprogram, Youth for understanding (YFU). Deras utbytesår inleddes med en fyra dagars kurs i svensk kultur och grunderna i det svenska språket.
– Vi fick bland annat veta vad svenskar tycker om att äta och att man ska ta av sig skorna när man kommer hem till någon på besök, säger Leonardo.
På fritiden tycker Leonardo Silva om att göra ungefär samma saker som han brukar göra i Rio, träffa kompisar. Och så spelar han fotboll i Harg/Östhammar FF. Han har stora planer för sin fotboll och hoppas kunna bli fotbollsproffs här i Sverige.
– Om jag inte lyckas med det, vill jag göra klart gymnasiet. Gärna i Sverige, men min svenska måste bli ännu bättre först, annars klarar jag inte av det tredje året. Jag letar efter en kurs för att kunna lära mig mer svenska.

Det finns ett och annat som de tror att de kommer att sakna när de har rest tillbaka hem igen.
– Jag kommer att sakna den lugna mentaliteten. Och maten. Jag skulle vilja att vi i Ungern kunde bli mer jämställda också, så som ni svenskar är, säger Nóra.
– Jag kommer sakna snön, svenska blondiner, kompisarna och tryggheten. Det är mycket tryggare här än hemma, säger Leonardo.

Om Leonardo inte blir fotbollsproffs här, är planen att arbeta med översättning eller som diplomat. Lusten till språk kommer säkerligen att påverka yrkesvalet och en framtid i Sverige är inte alls otänkbar.
Nóra vill avsluta gymnasiet i Ungern. Sedan väntar troligen universitetsstudier, och vem vet var det blir någonstans, säger hon.
– Kanske här – kanske där.