- Men nu håller jag på att avveckla webbredaktörskapet. Det är inte alldeles lätt att hitta någon som vill jobba i princip gratis, och som dessutom är kunnig i teknikaliteter och ingressmakeri, säger Knut Lindelöf, medan vi slår oss ner i det ljusa vardagsrummet sex våningar upp över Vaksalagatan.

- Folket i bild har varit min politiska plattform, med sina tankar om antiimperialism, yttrande- och tryckfrihet och för en folkets kultur, alltså folkbildning. Jag har däremot alltid haft svårt med dem som kallat sig kommunister och har aldrig kallat mig det själv. Många som verkat på tidningen har varit kommunister, men tidningen som sådan har aldrig varit det.

Knut Lindelöf föddes i ett välbärgat medelklasshem i Göteborg.
- Där fanns både "stiff upper lips" och underbart generösa människor i en enda blandning.
Pappa drev företaget Lindelöf & Co, och tanken var att sonen skulle ta över.
- Men det var omöjligt för mig. När jag följde honom till jobbet och såg honom vända papper efter papper, och skriva en kråka var femte minut insåg jag att det jobbet inte var något för mig.

Som ung sysslade Knut Lindelöf som alla andra med idrott, allt från boxning till fotboll och friidrott, men han fastnade aldrig för någon speciell sport. Han kom till Uppsala 1966 och läste sociologi, gjorde lumpen, och utbildade sig sedan till mellanstadielärare.
- Innan dess jobbade jag på reklambyrå. Jag har alltid haft ett stort bildintresse.

1975 flyttade Knut Lindelöf med familjen till Östhammar, där han arbetade som mellanstadielärare. Han engagerade sig politiskt i Socialdemokraterna i Östhammar, med skolpolitik och skolfrågor i fokus. I dag talar han om med värme om Birger Norén som ”den sista äkta sossen”, detta genom hans oförmåga, eller ovilja, att förlika sig med partiets nya inriktning.
- När så skolan kommunaliserades förändrades mycket i mitt arbete; jag uppskattade inte ”flumskolan”, och gick därför i stället in för att bli skolledare. Och det tog som bekant en ände med förskräckelse, säger Knut Lindelöf.

Han gick den statliga rektorsutbildningen och flyttade 2000 med familjen till Uppsala, där han blev biträdande rektor på Kvarngärdesskolan.
- Men vi märkte snart att det inte gick att bo enbart i stan, så vi köpte ett torp som heter Stjärnudden, och ligger i Uppskedikatrakten, mellan Ytternuttö och Gluffukärr.

Den då rådande lågkonjunkturen tvingade dock fram besparingar inom skolan som han kände att han som skolledare inte kunde medverka till.
- Jag fann det omöjligt eftersom sparförslagen skulle leda till betydande avkall på kvaliteten i undervisningen. Detta får ske över min döda kropp, sa jag, och precis så blev det. Jag tvingades säga upp mig av skoletablissemanget och blev utköpt med tolv månadslöner.

Knut Lindelöf har under de senaste åren arbetat med en bok om sina upplevelser, en bok som kommer ut om några veckor.
- Där berättar jag historien om hur det slutade för mig i skolan, men boken handlar också om hur det gick till när ekonomisterna tog över och bildningsidealen kastades ut.

Knut Lindelöf har alltid varit intresserad av bilder, och arbetar för närvarande med två bildrelaterade projekt. Han är redaktör för Satirarkivet som samlar satiriska bilder från hela världen och lägger ut dem på nätet. Dessutom har han under senare tid trängt djupt in i sin morfars väldiga bildarkiv – en bildskatt som omfattar 8 000 bilder, både glasplåtar och svartvita negativ, allt instoppat i prydliga vaxduksböcker med noteringar om personer och årtal.
- Jag håller på att digitalisera dem nu. Dessutom har jag funnit min morfars dagböcker. Släktforskning är intressant över huvud taget. Det har visat sig att nästan alla mina förfäder har haft att göra med sjön i generationer. För mig blir också familjelivet allt viktigare. Det blir viktigare ju äldre man blir, och särskilt när man blir fler, säger den nyblivne morfadern.

Han blir varm i rösten när han berättar om sin relation med sin 93-åriga mamma Inga-Karin som bor i Göteborg, och som han har tät kontakt med.
- Vi har ett väldigt bra förhållande. Jag har mer utbyte av min mamma i dag än vad jag har haft någon gång tidigare i livet.