Det är frestande att beskriva Staffan Ahlner som en sorts manlig Pippi Långstrump, och då inte bara för det sprakande röda, delvis flätade håret. Han är precis som Pippi, rebellisk och inte så lite provokativ (socialdemokrater och vänsterfolk utgör främsta måltavlan) – men framför allt känns det som om Staffan Ahlner tagit ett krumelurpiller för att aldrig någonsin bli stur.

Staffan Ahlner är född i Stockholm och flyttade till Uppsala på 70-talet för att läsa matte och astronomi.
– Då för tiden var det ju så fritt. Det var bara att gå och skriva in sig vid institutionerna.
Han minns pionjärtiden i Flogsta, hur han fllyttade in i hus 15 redan 1972, samtidigt som hus 9 höll på att uppföras.
– Då var husen alldeles kritvita. Flogsta påminde om värsta turistgettot på Mallorca. Jag valde inte att bo här utan blev automatiskt tilldelad ett studentrum. Fortfarande är det framför allt recentiorer som kommer hit, säger Staffan Ahlner.

Han beklagar att Flogsta fortfarande är det minst populära studentområdet.
– Jag har i alla år försökt ändra på den saken. Takterrasserna och Uppsalas finaste utsikt är mina argument, säger Staffan Ahlner som själv bott i studentrum i Flogsta i 38 år.
I sitt nuvarande rum på fjärde våningen har han bott sedan 1986 – och fortfarande täcker den brungröngrå originalnålfiltmattan golvet.

Snart tog korridorfesterna upp all Staffan Ahlners tid, vilket han i dag är tacksam för. Allt oftare var det han som ansvarade för matlagningen när det var fest.
– Genom alla de utländska studenter som passerade i min korridor lärde jag mig att laga mat, och blev kock i stället för matematiker eller astronom. I övrigt har min huvudsakliga utbildning varit resor jorden runt, bland annat i Sydostasien och det gamla Östeuropa.
Men sedan dess har korridorlivet förändrats, till det sämre, tycker han, och vill ge den tekniska utvecklingen skulden. Gemenskapen är mindre och studenterna sitter oftare ensamma, är hans erfarenhet.
– När de fasta datorkablarna kom till det första huset var det som om det dog. Alla satt plötsligt inne i sina rum och knappade på datorer, korridorfesterna upphörde och folk slutade att kolla på tv i gemensamma utrymmen.

Dagens korridorkompisar skulle Staffan Ahlner kunna vara farfar eller morfar åt, men åldersklyftorna är inget problem:
– Jag säger som V-Dalas förre inspektor: De som jag brukar umgås med är 20–30 år och det är inga som helst problem med det.
Som kock introducerade Staffan Ahlner under påsken 1993 det så kallade Flogstaköket, med vegetarisk cross over och slow cuisine, först i Uppsala, tror han själv. Och i våras öppnade han restaurang Chili’n Chai i hus 2 i Flogsta, enligt egen uppgift det kryddstarkaste vegetariska köket i stan.
– Det är mat med endorfinkicksenergi. I alla rätter finns färsk habanerochili, som är den starkaste chilisorten i världen. Jag lagar all mat själv – om det så är en 20-liters vindaloo – och släpper inte in någon annan i köket, säger Staffan Ahlner, och talar sedan bekymrat om alla matförgiftningar som sker i Sverige.
– Något sådant ska inte få ske på ett ställe som jag är ansvarig för.

En av hans stora passioner är bordtennis, och ett bordtennisbord finns förstås i restauranglokalen. Staffan Ahlner spelar med pennskaftsfattning och deklarerar anspråkslöst att han ”dunkar ner de flesta”.
– Fast jag har slutat att spela matcher. Som så många andra här i Flogsta är jag piratpartist och gillar inte regler, säger Staffan Ahlner.
Han följer den politiska debatten och beskriver sig som en sosseätare som hatar statsbärande partier.
– Vänster- eller högernationalism är ”the same fucking shit”.

Till hösten planerar han en UV-lampbelyst mörkerpingiskväll på Chili’n chai.
– Tänk själv, en belysning så bara linjerna på bordet syns, annars totalt mörker. Jag hoppas kunna förverkliga den drömmen, säger Staffan Ahlner.