Publicerad: 2012-02-20 09:05, senaste uppdaterad: 2012-03-05 14:03
Gunilla är 29 år, bosatt i Trosa. Hårt och osminkat berättar hon om sitt sockerberoende i boken Vitt begär.
Gunilla tål inte socker. Att socker inte är nyttigt för någon vet vi ju, även om konsekvenserna blir långt ifrån lika illa som för Gunilla, som blev beroende. Hamnade i sockerdimma och ljuvligt rus för att sedan drabbas av magplågor och ångest, skuld och skam.
Bitten Jonsson, sjuksköterska som arbetar med beroendesjukdomar, och som Gunilla fått hjälp av, är till och med övertygad om att socker är grunden i alla beroenden.
– Allt som orsakar abstinens är beroendeframkallande. I mitt fall har jag en beroendesjukdom där utloppet är socker, säger Gunilla Sahlin. Det ena kan ge det andra. Därför dricker jag inte alkohol heller, eftersom alkohol innehåller socker.
Hon, eller rättare sagt hennes hjärna, triggar igång på allt slags socker inklusive kolhydrater som i pasta, ris, potatis, frukt, mjöl, mjölk.
– Jag vet att jag redan i 3-4-årsåldern grävde i florsockerpaketen i skafferiet.
Blir man sockerberoende av arv eller miljö? Gunilla Sahlin menar att hon rent genetiskt kan ha ärvt en benägenhet att utveckla en beroendehjärna. Men också att mycket godisätande, allt i form av socker, sötsaker och andra kolhydrater, som hon ägnade sig åt som barn fick den här effekten.
När Gunilla var som värst utagerande i beroendesjukdomen, när hon tappade all kontroll, kunde en matsedel för en dag se ut så här:
Frukost: Godispåse och ett paket glass.
Mellanmål: Varm choklad, Snickers, en Daimglass och muffins.
Lunch: Två cremecheesebagels en Quarterpundercheese och en chailatte följt av en Dubbeljapp.
Mellanmål: Två påsar Maltesers.
Middag: Två burkar Ben & Jerrys Chocolate Chip Cookie Dough-glass eller annan glasslåda.
Kvällsmat: Maränger med kolasås och tre stora kanelbullar.
Hon hade alltid något sött hemma, i handväskan, i jackfickan, i träningspåsen. Hon kunde stjäla sötsaker hemma hos vänner och gå till Pressbyrån åtta gånger på en kväll för att köpa glass och godis.
Ångest och ett sug efter sötsaker förföljde henne i flera år. Försöken att avstå från socker och kolhydrater avlöste varandra och vikten pendlade kraftigt.
Men när Gunilla till sist lyckades avgifta sig, lägga om kosten och gå ner tjugo kilo blev hon ändå inte lycklig. Vägen till ett bättre liv började när hon hörde en forskare intervjuas i radion. Han beskrev sjukdomen sockerberoende. Pratade han om henne?
Hon tog sig vidare med stöd och nya kunskaper och med viktiga verktyg.
Vad då för verktyg?
– Jag fick lära mig att ta hand om mina känslor, det räcker inte att bara lägga om kosten. Sjukdomen drabbar ju fysiskt, psykiskt, socialt och andligt. Då är tolvstegsprogrammet bra att ta till, samma program som till exempel används av Anonyma Alkoholister. Vi har ju samma beroendesjukdom fast med olika utlopp. Andra utlopp är exempelvis narkomani och spelberoende.
När suget sätter in aktiverar sig Gunilla på något sätt, tar en promenad, ringer en vän, gör något annat än äter. Förr använde hon sig av socker vid minsta lilla motgång, även vid minsta lilla framgång. Tröst och belöning.
Gunilla har fått hjälp bland annat av kostrådgivare, specialiserade på sockerberoende.
– Jag äter anpassad LCHF-kost utan frukt och inga mörka chokladbitar. Inga kolhydrater annat än de jag får i mig av grönsaker och vissa feta mejeriprodukter. Jag kan inte dricka vanlig mjölk eftersom den innehåller mjölksocker.
– En sak som är viktigt att berätta är att sockerberoende inte alls syns på vikten. Det finns magra människor som också är beroende. Man kan vara tjock på insidan och runt viktiga organ. För dem blir det dubbelt jobbigt eftersom omgivningen tycker att personen inte behöver tänka på vad han eller hon äter ”som är så smal”. Omgivningen förstår inte att det är en hjärnsjukdom.
Gunilla Sahlin vill se skademärkning och varningstexter på sockerprodukter på samma sätt som det finns på tobak- och alkoholprodukter i dag.
– Om vi såg en treåring dra halsbloss skulle vi bli förskräckta men samma treåring får en godispåse till lördagen och sötad yoghurt och fruktmüsli till frukost. Kolhydrater fungerar som stimuli för hjärnan, precis på samma sätt som tobak och alkohol gör.