Publicerad: 2012-01-04 09:52
Vid ett möte nyligen med förbundets mellansvenska samverkansgrupp i viltförvaltningsfrågor, sade man nej till frilevande varg i Sverige. Den förda rovdjurspolitiken utdömdes som misslyckad och utan verklighetsförankring.
De elva länsdistrikten i samverkansgruppen har starkt stöd i hela förbundet. Det visas bland annat av att vid förbundsstämman i Åre 2011, uppmanades de 49 ombuden att räcka upp handen om de kunde tänka sig varg i de svenska markerna. Ingen räckte upp handen.
– Det går inte att förtrycka en befolkning hur länge som helst. Det är nödvändigt att skärpa tonen mot regeringen och myndigheterna och det finns i dag mer än en antydan till uppror mot makten, säger Bernt Lindqvist.
Beslutet om att jobba för ett vargfritt Sverige fattades av en majoritet av distrikten i förbundet. Alla återfinns i Mellansverige som är det område där den svenska vargstammen skall expandera. Förbundet, med cirka 30 000 medlemmar, väntas ta ett likartat beslut vid förbundsstämman i juni 2012 .
Bernt Lindqvist säger till UNT att han som jurist är upprörd över att svenska myndigheter och politiker döljer eller förvanskar besvärande fakta om vargen. Nu planers en ny och långsiktigt livskraftig stam byggas upp med upp till 5 000 vargar.
Är det verkligen så många?
– Ja, riksdagens beslut hänvisar till rovdjursutredningen för elva år sedan. I en bilaga till den anges just antalet ”minst” 5 000 individer. Men staten har visat att den inte kan hantera den vargstam den redan medverkat till att plantera in. Det är orimligt att utsätta landsbygdsbefolkningen för de påfrestningar som det innebär att tvingas ha varg inpå knutarna, säger Bernt Lindqvist.
Han tycker att det som gör vargen så speciell är att den kan vandra 100 mil på ett par veckor. Björn och järv är mycket mera stationära och kan därför kontrolleras bättre.
– Varför har vi glömt att vi utrotade vargen i Sverige, liksom vi utrotade till exempel vägglusen? Det fanns en anledning till det, säger Bernt Lindqvist.