insändare Slutförvar är ett populärt ord i Östhammars kommun. Det gäller slutförvar av utbränt kärnbränsle. Men det finns ett annat slutförvar som inte är lika populärt att engagera sig i, särskilda boenden inom äldrevården.

Anhöriga blir glada när någon av deras nära, som är i behov av vård, får plats på ett särskilt boende. Där betalas en summa för hyra, mat, vård och omsorg. Det låter väldigt enkelt och praktiskt; betala månadskostnaden, hälsa på familjemedlemmen en kort stund till kaffe på lördags- eller söndagseftermiddagen och kommunen sköter resten. Men är det så klart och enkelt?

Om man som anhörig tillbringar mer tid på boendet så upptäcker man snart att något inte stämmer. En oftast fantastisk vårdpersonal gör allt som är möjligt för att ta hand om de boende på bästa sätt. Men de är för få. Det är inte möjligt för två eller tre personer att på ett säkert sätt ta hand om exempelvis tio gravt dementa boende, varav sju sitter i rullstol på grund av andra handikapp. Ta upp dem ur sängen på morgonen, tvätta, klä på, byta blöjor, mata med mera.

Demensförbundet har gått ut och krävt tre vårdande personer på åtta dementa boende och fler om någon av dessa åtta har andra handikapp. Östhammar svarar inte upp mot det kravet och där händer det att då och då att två personer ska svara för vården av tio dementa boende.

Det behövs fler hjälpande händer på äldreboendena. Det är dags att tänka nytt både när det gäller personalkategorier och arbetstider. Man behöver inte ha en vårdutbildning för att delta i matservering, stötta någon som behöver stöd för att flytta sig mellan olika stolar, duka av bord och torka dem efter måltider. Inte heller för att hålla uppsikt på äldre dementa människor i matsal och allrum, när den utbildade personalen hjälper någon boende på sitt rum. Det måste vara möjligt att anställa personer, som under några timmar lånar ut sina händer och sitt omdöme till den fast anställda personalen på boendet.