Den 28.1 publicerades här en insändare från Pensionärsförbundet SPF, ”Forska om styrningen av vården”. Att det finns allvarliga brister i styrningen av vård och omsorg är uppenbart, liksom att det saknas hänsyn till ”evidens”, samlad kunskap byggd på forskning och beprövad erfarenhet.
Men orsaken är inte brist på sådan kunskap. Inom den offentliga sektorn har det sedan slutet av 1980-talet pågått ett systemskifte, en radikal förändring av styrning och ledning. Ett sammanfattande namn på de nya styrmodellerna är NPM, ”New Public Management”. Filosofin bakom är att marknadsekonomiska principer ska gälla vid organiserandet av all verksamhet.
Idén bygger bland annat på antagandena att kvalitativa mål kan översättas till kvantitativa, främst ekonomiska, och att vårdverksamhet kan styras genom ökad kontroll uppifrån. Vad har systemskiftet lett till? Evidensläget är gott; det finns mycket samlad kunskap, baserad på forskning och erfarenhet. Det har inte lett till ökad effektivitet och bättre ekonomi. Det har däremot lett till kraftigt ökad byråkrati, med ständiga mätningar, redovisningar och kontroller; de anställda ägnar mycket tid åt att räkna minuter och ”pinnar”. Det har lett till ökad arbetsbelastning, mer stress och mindre arbetstillfredsställelse hos personalen.
Antagandena bakom NPM stämmer inte. Vård och omsorg kan inte styras på samma sätt som varuproduktion. I stället behövs en styrning som bygger på demokratiska beslut (t.ex. hälso- och sjukvårdslagen som säger att vård ska ges utifrån behov) och på respekt och förtroende för personalens yrkeskunskaper och kompetens.