Insändare Sjukvårdsköerna i Sverige har varit ett problem länge utan att något gjorts för att på allvar åtgärda problemet.

I Tammerfors, en stad av Uppsalas storlek, finns en katalog över privatläkare. Offentligt anställda läkare får ha fritidspraktik. I katalogen presenteras läkares specialitet, kön, ålder samt besökskostnad. Tid bokas per telefon eller via Internet. Flertalet specialiteter är representerade. Patienten betalar själv besökskostnaden.

I fjol hjälpte vi en släkting med knäledsartros, att boka tid hos en ortoped. Hon fick tid efter två dagar, datortomografi gjordes samma dag och därefter fortsatte besöket hos samma läkare. Han bedömde att det måste opereras och utfärdade direkt remiss. Hon erbjöds operation en månad senare på ett sjukhus i Tammerfors som enbart sysslar med proteskirurgi. Total kostnad för besöket var ca 100 euro.

Är det dyrt? I Sverige skulle två besök hos husläkaren kosta 2x150 kronor samt röntgen 110 kronor = 410 kronor. Hon hade sannolikt fått vänta en månad på husläkare, en månad på röntgen, 3 månader att komma till specialist och ytterligare 3 månader på operation. Om ett halvårs extra lidande värderas till 0 kronor och inga extra besök eller mediciner krävs under tiden blir det knappt 600 kronor billigare att få vård i Sverige.

Är det värt det?

Är det rätt? Man kan hävda att hon gick före i kön. Men hon fick ju en bedömning att hennes besvär krävde en snabb operation. Är det fel?

Svenska politiker tycks älska köer – det kan alltid motivera nya ”satsningar”.

En politiker som verkligen vill korta köerna – om det finns någon – rekommenderas ett studiebesök i Finland.