insändare Jag har många gånger under flera säsonger upplevt att män ”dräller” in hos damerna när vår idrottsförening delar omklädningsrum med någon lagidrott för flickor som pågår samtidigt.

Det verkar som om dessa klubbar har för vana att låta de manliga tränarna ha fullt tillträde till damernas omklädningsrum med diverse svepskäll. Det är troligen en inrotad och oreflekterad vana hos ”vanliga” män utan baktankar. Det är dock detta obetänksamma ”vardagsbeteende” som öppnar för att vissa går över fler gränser.

Även om jag högt och tydligt säger ”detta är damernas omklädningsrum!”, kan jag mötas av ett ”jaså” och så fortsätter tränaren att ha eftersnack med tjejerna, eller så kommer han in och lämnar en kasse, säger något och går ut – eller kommer tillbaka trots min tillsägelse!

Dessa besök av män är helt onödiga! De hade kunnat skicka kassarna med tjejerna, eller knackat och bett dem att hämta utanför dörren! Genomgångar och samtal får ske på neutral mark, till exempel i korridoren eller hallen. Dörren ska hållas stängd.

”Jamen, de visste nog inte att det var andra där”, och ”han menade nog inget” - som om det skulle vara en ursäkt! Tror ni att de tioåriga tjejerna säger ”nej!” till sin tränare? Detta beteende blir i praktiken ett sätt att träna flickorna i gränslöshet. Det blir ”normalt” både att männen kliver in som de vill, och att tjejerna inte säger ifrån! Den sammanlagda bilden av alla dessa vardagliga händelser formar kvinnors utsatthet.

Fler män behöver börjar tänka efter vad de gör och respektera kvinnor! Annars kommer vi få fortsätta leva i ett ”me too-samälle”!