Insändare Alla som sett tv-programmet, Uppdrag granskning, borde ha blivit övertygade om att Christer Pettersson omöjligen kan ha varit Olof Palmes mördare. Uppdrag granskning påvisade hur personer från den undre världen med stora pengar hade lockats av polisen att vittna mot Christer Pettersson. Rent skandalösa förhållanden avslöjades.

Men Lisbeth Palmes vittnesmål? Hennes utpekande av Christer Pettersson kom att bli värdelöst, eftersom hon i förväg upplysts om att den misstänkte var en alkoholist. Och tiden närmast efter mordet gav inte Lisbeth Palme något signalement på mördaren som liknade Christer Pettersson. Hennes säkerhet kom långt senare.

Christer Pettersson saknade motiv och skjutvana. Han uppfattade Palme som en stor statsman. Ansträngningarna från polisens sida att knyta Christer Pettersson till något skjutvapen gav inget resultat.

Den som mördade Palme var ingen duvunge, knarkare eller alkoholist. Valet av mordplats och möjliga flyktvägar var kanske det mest perfekta som gick att hitta i Stockholm.

Christer Petterson kunde i en butik inte ens stjäla en korv utan att bli ertappad. Det första erfarna mordutredare ska göra är att fråga: Vem/vilka var den mördades fiender? Vem/vilka hade intresse av mordet? Vem hade kapacitet att utföra mordet? Christer Pettersson? Långt, långt ifrån någon Palmemördare! Det officiella Sveriges önskemördare, kanske.

Men måhända mordet sent omsider kan få en lösning? Den nuvarande chefsåklagaren, egendomligt nog Christer Petterssons namne, uttrycker en viss optimism. Han pekar framför allt på tre huvudspår:

1) Sydafrikaspåret – det vill säga att Apartheidregimen låg bakom.

2) Polispåret – någon högerextrem polis mördade Palme.

3) ”Stay behind” – en Natorelaterad organisation utförde mordet.

Bakom alla dessa möjligheter finns både motiv och skjutvana.

Lycka till, chefsåklagare Krister Pettersson!