Insändare Enligt grundlagen ska offentlig makt utgå från folket. Eftersom direktdemokrati fungerar dåligt i stora organisationer med många beslut så används representativ demokrati och det är kanske inte så mycket formen i sig som är ett problem (S. Hentilä UNT 8/9) utan hur den förverkligas.

Folket ställs inför ett begränsat antal paketlösningar som är ihopsatta av några tusen personer på partikongresser, det vill säga promillenivåer av befolkningen. Inget parti går ut till folket och frågar vad de tycker eller hänvisar personer med avvikande åsikter till ett annat parti som är bättre på att tillvarata deras ideer.

Partierna representerar sig själva och söker sympatistöd från väljarna, men däri finns nästa problem. Mandatfördelning baseras på giltiga röster. De som inte väljer alls eller som blankröstar har också gjort ett val (2014 utgjorde gruppen 3:e största ”parti” i riksdagen). Eftersom dessa röster inte gynnar något parti så har de i demokratisk anda valts bort.

Nästa steg som vidtagits är att förhindra grupper med färre än cirka 240 000 väljare (4-procentsspärren) att vara representerade, som att hela Uppsala kommun skulle bli åsidosatt. Å andra sida finns ju gränsen för en enskild ledamot, i medeltal 17 000 personer (ungefär Knivsta). När sedan omröstningar sker så kan teoretiskt 50,14 procent få igenom 100 procent av förslagen. Förbättringspotential för systemet finns, men viljan uppifrån saknas.