insändare Maria Gardfjell, kommunalråd (MP) skriver i UNT (7/2) att två nya naturreservat ska bildas. Bra! Tas beslut om reservat ska reglerna för dessa följas.

1995 blev Stadsskogen naturreservat. Noggranna bestämmelser finns för reservatet och dess omgivningar. Stadsskogens djur och växter har inventerats flera gånger. Tanken är att skogens alla naturvärden ska tas tillvara. Målen för Stadsskogen är tillgänglighet, skogskänsla, avskildhet och tystnad.

Stadsskogen besöks av många människor. Skogen används för lek, rekreation, träning och undervisning. Från 1995 är cykling tillåten.

Skogskänsla fås av tystnad, stigar, träd, buskar och annan grönska. Många stigar har ersatts av breda hårda vägar och grönskan har begränsats. Det gör att avskildheten och skogskänslan försvinner! Vägarna går ända in på tallarnas stammar. Kommer de gamla tallarna att överleva?

Stadsskogen ska vara en tyst plats. För att uppnå tystnad är motorfordon förbjudna. Biltrafiken nära skogen tänkt att begränsas. Det har kommunen struntat i. Bullret från bilar (minst 4 000 per dygn) intill Stadsskogen är tidvis ett av det värsta i Uppsala. Det cyklas överallt i skogen och det ligger gamla bildäck slängda i blåbärsriset. Tillgängligheten har minskat. Parkeringen är ofta full och förbud för parkering efter Kåbovägen har införts.

Ju fler Uppsalabor vi blir desto viktigare att värna om denna för människan och miljön så viktiga skog.

Kommunen var nöjd, när beslutet om Stadsskogen togs. Men det är meningslöst att inrätta naturreservat, om inte beslutet följs!