Politik För sju år sedan stod det klart att mina 90-åriga föräldrar inte längre kunde bo kvar hemma och de flyttade till Hasselparkens äldreboende, som då drevs av Uppsala kommun.

Ett år senare övertogs verksamheten av Aleris och de boende, vi anhöriga och personalen fick uppleva stora förändringar. Arbetsscheman, systemet med personlig kontaktman, rutiner i fråga om aktiviteter för de boende (oavsett om det gällde utevistelse eller dusch) med mera revs upp.

När vi närstående efter ett halvår insåg att det som hände inte berodde på inkörningsproblem, försökte vi få till stånd ett möte med verksamhetsansvariga men möttes med tystnad.

Samma tystnad rådde då vi försökte få kontakt med dåvarande ordförande i kommunens äldrenämnd.

Den enda som tog vår oro på allvar och såg till att det omgående blev ett möte mellan anhöriga och ansvariga på Hasselparken var äldreombudsmannen, Karin Udenius, som också deltog i mötet. Även efter detta möte höll Karin Udenius kontakten och följde utvecklingen. För oss anhöriga betydde det engagemanget oerhört mycket!

Att S, MP och V i äldrenämnden, i samband med att Karin Udenius nu går i pension, valt att avveckla äldreombudsmannen och istället inrätta ”ett ombud för en äldrevänlig stad” låter som ett skämt om det inte var så pass allvarligt.

Ordförande i äldrenämnden säger att omstruktureringen beror på att ”äldreombudsmannen fungerat som en klagomur för äldre när saker och ting inte fungerat”.

Ja, uppenbarligen har det behövts en sådan instans och frågan är vem som framöver kommer att ha kuraget att stå på de äldres sida.

Tack Karin Udenius för allt det som du som äldreombudsman gjort för Uppsalas äldre!