Insändare Carl Johan Hjälme skriver (UNT 28/12) om en stämningsfull högtid i domkyrkan där sång och musik kom till sin rätt, men där det talade ordet inte nådde fram på grund av dålig ljudförstärkning.

Domkyrkan är, föga förvånande, ett komplicerat rum att hantera akustiskt och vi som är ansvariga för domkyrkan på olika sätt har anledning att ofta besinna detta och försöka hitta bland annat tekniska lösningar som ger ett bra ljud. Domkyrkans ljudanläggning är endast något år gammal och det finns fortfarande brister i intrimningen av den. Vi försöker systematiskt samla in alla synpunkter och klagomål som underlag för att förbättra både teknik och handhavande och under våren räknar vi med att göra en systematisk uppföljning av hur främst det talade ljudet fungerar på olika platser i kyrkan.

Men vi är mycket beroende av att den som upplever problem rapporterar och beskriver dem för oss. Ofta fungerar ljudet idag bra – den huvudsakliga erfarenheten av den nya anläggningen är en stor förbättring. Men skribenten är inte ensam om att uppleva brister, så arbete återstår.

Jag kan dock försäkra att vi lägger avsevärda resurser på detta, inte minst ekonomiskt, och prioriterar hörbarheten för Domkyrkans besökare långt framför alla typer av förhärligande utsmyckning.