Under åtta år arbetade serietecknaren och illustratören Pelle Forshed deltid inom hemtjänsten. Genom sitt jobb fick han ta del av olika livsöden som väckte många tankar och funderingar. Den första novellen i "De anhöriga", om en ung man inom hemtjänsten som anklagas för vanvård, var från början en seriestripp i tidningen Arbetaren. Senare bestämde han sig för att göra en novellsamling.
- Det är många gånger ganska absurda situationer man hamnar i när man är hemma hos någon och pysslar i dens vardag. Från någon som ber en dra åt helvete och kastar grejer på en, till någon som är världens snällaste och bjuder på kaffe. Jag ville inte att det jag var med om skulle glömmas bort.

De flesta känner nog igen Pelle Forsheds namn från serien "Stockholmsnatt". Han illustrerar och Stefan Thungren skriver manus till serien om åldrande hipsters och Stockholms klubbliv som publicerats i Svenska Dagbladet sedan 2005. De anhöriga är det första verk som Pelle Forshed både har skrivit manus till och illustrerat.
- Den känns lite som en debut. På ett sätt är det lättare att både skriva och rita, då får man det som man vill. Nackdelen är att ingen talar om hur det borde se ut.

De åtta novellerna är egentligen fristående men det finns mer eller mindre subtila kopplingar mellan dem. Färgglada, små komiska figurer lättar upp de mörka berättelserna som den om flickan som inte kan känna sig ledsen på sin morfars begravning eller sonen som inte kan frigöra sig från sin mamma ens efter hennes död.

Från början var novellsamlingen tänkt att vara mer politisk och handla om privatiseringar och nedskärningar inom äldrevården, men i stället kom den att skildra åldrande, död och en pressad arbetssituation ur olika människors perspektiv.
-J ag blev mer och mer intresserad av att sätta mig in i hur man förhåller sig till sina föräldrar när de blir gamla, och hur man förhåller sig till sina barn när man blir gammal. Hemtjänsten hamnar någonstans mittemellan.

En känsla av otillräcklighet genomsyrar berättelserna. Såväl de anhöriga och åldringarna, som hemtjänstpersonalen dras med skuld och skam. Skuld över att inte hinna med och finnas där, skam över att inte känna det de förväntas känna. Hemtjänstpersonalen går med böjda nackar genom novellerna och kämpar i tysthet. Även om huvudpersonen bär Pelles namn är han noga med att förklara att det inte är verkliga händelser han skildrar.
- Man har ju tystnadsplikt så det finns inga pensionärer eller andra som kan känna igen sig. Jag har så klart plockat vissa detaljer och fenomen från verkligheten men allt är konstruerat. Jag satte mig själv i en påhittad huvudroll.

- Jag vet inte om det framgår av boken men jag tyckte mycket om att jobba inom hemtjänsten. Jag hoppas att det märks även om boken är ganska mörk.