Hello baby, how are you today?
Engelska upprör. Åtminstone om den, som i meningen ovan, dyker upp mitt i en svensk text. Varför inte börja den här krönikan med en mening på svenska, undrar vän av språkordning irriterat.

Jo, för att jag tycker det blev roligare med en engelsk fras, det sticker liksom ut och snärtar till. Jag har helt enkelt en fäbless för ett och annat engelskt lån. Okay? Are you with me - or not?

Nej, många håller nog inte med mig alls, utan tycker att jag är ute i ogjort väder. Härom veckan uppstod en smärre debatt runt Umeå Christmas Market. En krönikör manade till bojkott av arrangemanget, och passade på att utnämna Umeå till talibanernas fäste på grund av tilltaget med engelskt namn. Han såg sin tillvaro saboteras av "julterrorister" och "språkmarodörer" som försökte göra sig märkvärdiga på engelska.

Tja, särskilt fantasirikt och överraskande var det väl inte att ersätta julmarknad med Christmas Market - men att ropa om bojkott och talibaner tycker jag var fånigt. Samtidigt fick han mycket medhåll i kommentatorsfältet: helt rätt! bra skrivet! stöder helhjärtat!

Oh my god vad engelskan upprör! Varför? Svenskan har alltid lånat in ord och uttryck, språket är en pågående process och nya företeelser kräver nya ord. Jag läser i Mall Stålhammars bok Engelskan i svenskan - åttahundra år av lånade ord och språkliga influenser om språkimporter genom tiderna: latinet, grekiskan, franskan och tyskan har i högsta grad präglat vårt språk. Och från engelskan har vi lånat sedan 1200-talet, så det är inget nytt.

Men det är klart, nu kommer engelskan starkare och på bred front, inte minst genom den nya tekniken. Där rasar det in termer: chat, mejl, invite, sajt. Och barnen spelar spel on-line med kombattanter över hela världen, på engelska förstås.

Och kanske är det ur den aspekten man ska förstå det spända tonläget runt just engelskan. Språkets nuvarande dominans, i jämförelse med andra språk. Att man har känslan av att engelskan just nu väller in över allt och samtidigt och att kraften därför blir så stor och hotande. Och att de engelska språkinfluenserna speglar en anglosaxisk maktposition i världen - på andra länders, och andras språks, bekostnad.

All right. Jag har förståelse för den invändningen. Så om vi säger så här: okej för att låna ibland, det ingår i språkets utveckling, och nog vill jag fortsätta laborera med andra språk i mina texter - men inte bara från engelskan. Från och med lovar jag att försöka vidga vyerna. Ett och annat engelskt uttryck måste ju till, förstås, annars blir det boring. Men alors, peut-être un peu de français aussi? "Fäbless", använt i tredje stycket i denna text, är förresten ett solklart inlån från franskan. Nej, acum voi opri (nu ska jag sluta - rumänska). Hyvää viikonloppua (trevlig helg - finska). göründüyü! (vi ses - azerbajdzjanska).