• lördag 27 augusti 2016
  • Familjeannonser
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • Grannar
  • Uppsala Vimmel
  • Evenemangsguiden
  • Uppgång.se
Bokslukarna Jonas tecknarblogg Jonas tecknarblogg
Vädersponsor:

Johan Jakobsson

Hårdrock

Johan Jakobsson bloggar om hårdrock och dess många genrer i form av konsertrecensioner, skivtips och intervjuer.
Detta är en extern blogg utanför UNT:s utgivaransvar



Följ min blogg med Bloglovin

Intervju: Chris Holmes

 

I måndags satte jag mig på tåget för att först samtala med W.A.S.P.:s exgitarrist Chris Holmes och sedan se samma herre live på Harry B James i Stockholm. Det blev ett väldigt intressant samtal, så intressant att jag känner att jag inte riktigt kan undanhålla alla godbitar, därför får det denna gång bli så som det blir här ibland. En liten (kanske inte så liten om vi ska vara helt ärliga) engelsk läsövning helt enkelt. Håll tilll godo!

You seem happy with life these days.

Me? I’m happier, maybe. Happy or not, life´s life. You got to get on with it regardless of what happens.

It’s not so much”Mean man” though.

­ - I’ve never been a mean man; it’s just what Blackie sang about. I probably was the nicest guy in W.A.S.P.

What are the lyrics? I don’t even know the lyrics to the song.

But you still use it as a moniker.

– If you were me and not using W.A.S.P. and you were going to go out and play. What would you use? Chris Holmes or ”Mean man”?

Earlier at soundcheck you seemed concerned, why was that?

– I like playing loud as shit and because of the laws we’re not allowed to do that here. The way I’ve always been since I was a kid and got my first guitar amp is cranked is cranked. Some people say”Mine goes to eleven” but ten is ten. If the amp is on ten I’m going to entertain on ten, if it’s on five I entertain on one, if it’s on two you get two, if it’s on one you get one and if it’s on zero I don’t entertain. It’s been like that since I was a little kid.

Your latest album is called “Shittin’ bricks”, how did you come up with the title?

–It’s an American expression; you’re shittin’ bricks when you are scared. Like when somebody sticks a gun down your throat, then you would be shitting bricks.

What would make you that scared?

–Running from the cops! The title song is about running from the cops. I’ve ran from them a few times. I’ve been caught too.

You’ve put together a new band again.

–Yeah, nobody wants someone like me. Who would play with someone my height?

Why do you say that?

– Do you think Axl Rose would stand next to me? Bruce Dickinson? I don’t blame them. Blackie was 6’4” so we got along.

In 1991 when I left W.A.S.P. the first time, Lemmy is dead so I can say this now. I was born in LA so I know everybody. I know the drug culture there real good. Methamphetamine is a drug that I used to do. I haven’t done it for two years but it’s the only drug I enjoyed doing. I hooked Lemmy up in ’91 the first time when he got here. By the time I was married to Lita Ford and we were driving Lemmy somewhere, I think he was looking for furniture for his apartment. Würzel (Michael Burston) and Phil (Campbell) were in Motörhead then so I went: “Throw Würzel or Phil out and let me be in your band!” He looks at me and says: “Chris, are you serious? I wouldn’t play with you for a second.” I got so mad and said: “I’m easy on the road.” Lemmy looks at me again and says: “It’s not about what you’re like on the road. It’s about what you’re doing on stage.” Then I got even madder and he goes: “Let’s say for instance that I was in the middle of a verse. You would probably be standing right in front of me.” I thought about it and he was absolutely right. Especially if he told me not to do that. I’d have to do it just to piss him off. What he meant was of course that he didn’t want me overshadowing him. 

It didn’t bum me out though, everybody’s different and their personality really comes out on stage. The people in the real bands are like that.

What do you mean with real bands?

– Gene Simmons on stage is not the way he is off stage. Blackie Lawless is like that, that’s one of many reasons that we never got along. I’ll explain. The bus is going down the road and Blackie, Steve Duren is his name. Steve Duren gets of the bus, goes in the dressing room and puts on Blackie Lawless. He goes out on stage and does the Blackie Lawless show. He gets off stage and takes off Blackie Lawless, and then he walks back to the bus as Steve Duren. Chris Holmes here, Chris gets off the bus, goes in the dressing room, puts on his stage clothes but is still Chris. He goes out and plays the Chris Holmes show, he gets off stage and he’s still Chris. Then he walks back to the bus, still Chris.

I can think of another guy like that, Lemmy.

 – You’re right, he was like that. Metallica is like that too. Van Halen, there’s a lot of people like that but there is also a lot of people the other way. Personally, I’ve never been able to get along with the people that are the other way. Dee Snider for example, most of the bands from New York are like the Kiss thing. The Ramones weren’t. They were cool. I’ve never seen Manowar so I don’t know about them. But this is the real reason Blackie and I never got along, the bad blood. It’s not bad blood between us. Philthy from Motörhead had his lawyer go through my old management to find out where my publishing went. Phil looked at one of the publishing checks I got and said “Chris, something is not right here. “ I’m not a business person and I didn’t have the assets to do something about it and hire a lawyer so Phil did it. After he had his brain aneurysm I asked him if the lawyer got back to him but didn’t get an answer, when he died I took care of his things in LA and I found a box that said “Chris” on it. It was all the lawyer work. I would like to ask him: “Why didn’t you show me this paper work?” I don’t get any publishing ever because the producer of the W.A.S.P. albums I played on wrote me in as a session player. I have no idea have that works, I just wrote songs but I don’t get publishing. I trusted him.

Do you sometimes regret that you didn’t take interest in the business part of things?

– When you’re not told the meeting’s happening, how do you know? There’s the bad blood between Blackie and me. A friend of mine actually asked him: “Why did you screw Chris over so bad?” You know what he said? “Chris should watch out for himself.” Chris didn’t know, Chris trusted him.

All that hard work I did all those years I was always told: “Chris, you’re going to get paid at the end of the tunnel.” I didn’t. If you were me would you play in W.A. S. P. again?

Probably not.

– It’s a hard situation. I have my own career now and I’m not the best singer so there was one time when I wanted to play and not play W.A.S.P. songs, because I can’t sing like Blackie. But I can’t play a show without playing W.A.S.P. song. I have to play them.

You play Animal (Fuck like a Beast) and he doesn’t anymore.

– I play it, I don’t give a fuck. He doesn’t play it because of his religious beliefs? I thought he was smarter than that. I thought Blackie was a smarter human being than that. Do you believe in God?

No.

– That means you’re educated. I don’t believe in the Devil and I don’t believe in God. Uneducated people are into religion. In Cannes where I live most of the TV shows are in French. I can’t understand much and I’m not learning French. I don’t like the language. I watch a lot of CNN instead and a lot of the ISIS stuff comes on. I’m an older person so I look at things differently, I analyze in my head. Most of those people are uneducated, these freedom fighters. The educated ones are people like The Pope; they’re the ones getting the money.

But that’s just evil.

– Hey, if they can live off people’s salvation then that’s what they’re doing. The one thing I like about the Pope though is that he makes people happy. Everywhere he goes people are happy, they just want to see him. I like music, which also makes people happy.

When you stopped drinking, did you take help from AA?

– Next month it will be 20 years. Did I go to AA? No. AA is too much like a Mormon religion. Mormons have this thing called the twelve commandments. The bible has the Ten Commandments. AA got twelve. AA is good for a lot of people that need help to stop drinking and can’t do it. I went to the Shick center. It’s called the Shick-Shadel Hospital. With smokers they put you in a room and let you smoke till you’re sick. They do the same with alcohol. I didn’t think it would work but it did. It didn’t cure me of being an alcoholic but it gave me the tools. Now when I see a glass of booze it doesn’t feel good. It’s nothing but trouble.

You have no problem with playing in bars like this one?

– I don’t give a fuck! If I have enough money I’ll buy you a drink. People can drink all they want. I think it’s funny when people are drunk and stupid. I used to lead the pack on that. If I didn’t drink in the early days of W.A.S.P. I probably would have been thrown out after the first album because I would have dug into things that Blackie didn’t want me to dig into. My concerns in the early days were sex, drugs and rock’n’roll. When you’re doing that you aren’t watching where the money goes.

Aren’t those things what it’s all about?

– To me it used to be but when you get older, hey it’s 2016. My genes from my mom and dad aren’t that bad. I went to my tenth and twentieth high school reunion and some of my friends’ genes are horrible. Horrible, man! But also there are those who went the other way. There were some ugly chicks back then and now when I saw them I was like:“Whoa! What happened?”  It blew my mind. Some didn’t age well but luckily I have good genes. Thank God I don’t look like Blackie. I’ve seen some recent pictures of him. He always told me: “Chris, you need to reinvent yourself.” And I’d go: “Reinvent myself? I’m happy with the way I am.” Well, it’s time now. In 2016 Blackie should reinvent himself. Plastic surgery is not going to help him though.

We recently lost Phil “Philthy Animal” Taylor and Lemmy of Motörhead, friends of yours. Does that make you think about your own mortality?

– I worry about stuff like having cancer. I got a mole I worry about that my wife says is changing. I’ve lived a full life. When you die you die, that’s it. If there is a God then I’m in a lot of trouble. If there is I’ll probably go to hell. I don’t believe there is a heaven or a hell but you can’t tell until you die. Philthy was probably the coolest person I’ve met in my life. He didn’t like to have a lot of people around because he didn’t trust anybody. I once took him out to see my dad and my dad called him “Bubble & squeak”. It’s like an English dish of leftovers. I don’t know why he called him that but it stuck. I kind of got a little jealous. I wasn’t really jealous but my dad and Phil got along better than my dad and me. My mom loved him too. I don’t know if it was the English accent, but also Phil was a real gentleman. He had a heart of gold and a lot of people don’t know that.

Lemmy was cool. But Phil and Lemmy, the last years they weren’t really close. If they were Phil would have been in the movie “Lemmy”. But if you noticed he wasn’t. I know why. The reason why Phil was bitter was because a few years ago somebody had offered “Fast" Eddie (Clarke, guitarist in Motörhead  1976-1982), Lemmy and Phil to do a tour for about six months and Lemmy wouldn’t do it. That’s why Phil didn’t do the movie and I know that for a fact.

It’s sad, Lemmy died of cancer right? When I was at Phils funeral Lemmy wasn’t there. “Fast" Eddie was there. He and I and some other people carried Phil’s coffin. Someone at the funeral had seen Motörhead live a week earlier and Lemmy did not look good. If he didn’t know he had cancer by then something was wrong. I don’t think he would have been able to carry the coffin. They say he didn’t know he had cancer. How do you get that sick and don’t know?

Too bad he didn’t die on stage. That’s probably where he would have wanted to die. Like Dimebag.

That was a little different though wasn’t it?

 – Some people die at an early age, like Randy Rhoads. I don’t like Randy Rhoads. To me, he sucks. You want to know why?

Of course.

– First of all, I auditioned the same night he did so of course I’m going to hate him. Number two, I grew up in Pasadena which is right by Burbank. Quiet Riot (Rhandy Rhoads was the lead guitarist 1975-1979) was from Burbank. Van Halen was from Pasadena. I was always on Van Halens side. If you showed up at a Van Halen party after being at a Quiet Riot party they would kick your ass. Quiet Riot drank Perrier, Van Halen drank Colt 45. I talked to Eddie Van Halen once in a while, he got his life and I’ve had my ups and downs. I talked to him a while back and I didn’t even have enough gas to make it up to his house to go see him. But that’s the way the cookie crumbles. 

 

  

 

Ett slut och en början

 

All bad things must come to an end. Det var så Mötley Crüe beskrev sitt avsked. I deras fall är jag klart beredd att hålla med dem.

Men hur sammanfattar man något som har varit en enormt stor och viktig del av ens liv de senaste fem åren?

När jag startade UNT Hårdrock i oktober 2011 gjorde jag det för att jag tyckte att hårdrocken behövde och förtjänade en plats i Uppsala medielandskap. Det blev snabbt mycket större än jag någonsin kunnat ana eller drömma om. Jag fick ganska omgående skriva recensioner i papperstidningen parallellt med bloggen som varit min plats där jag har kunnat skriva om precis vad jag vill. Jag har haft förmånen att bygga upp ett stort kontaktnät som har landat mig stora intervjuer vilket har känts både roligt och overkligt. Det har dock också gjort att jag omedvetet och på grund av tidsbrist har tappat det lokala fokus jag siktade på från början, på gott och på ont då vi har en fantastiskt fin hårdrocksscen i Uppsala.

Jag har två år i rad 2014-2015 vunnit priset ”Årets musikblogg” på Uppsala Vimmelawards, något som har betytt otroligt mycket då det är ni läsare som har röstat. Men det roligaste har ändå varit att möta er öga mot öga ute på spelningar och festivaler. Jag vill tacka er alla från djupet av mitt hjärta för alla fina ord.

Det senaste halvåret har dock inneburit en hel del förändringar, jag har inte längre lika mycket tid till att ge bloggen den kärlek den förtjänar. Jag har dessutom funnit en ny passion i fotograferandet, vilket har gjort att skrivandet har hamnat i baksätet.

Jag är oerhört stolt och tacksam över de här åren och jag har inga planer på att lämna branschen, men jag känner att det är dags att göra bokslut för det här kapitlet och pröva mina vingar på annat håll. Därför blir detta slutet för UNT Hårdrock, men om ni vill fortsätta följa det jag gör ska ni hålla fortsatt koll på https://www.facebook.com/unthardrock/ där jag kommer hålla er uppdaterade om mitt nästa projekt som redan är på g, åtminstone på planeringsstadiet. Jag hoppas att ni vill hänga med på min fortsatta resa.

You’ve been great. I’ve been UNT Hårdrock!

Gefle Metal Festival

 

Efter några år med vikande publiksiffror drog tyska FKP Scorpio ur proppen för Getaway Rock Festival i Gävle trots ett gällande långtidskontrakt. Det dröjde dock inte särskilt länge innan det började tisslas och tasslas om att vi kanske inte skulle bli utan vår årliga sommarmetal på det fantastiska gasklockeområdet i Gävle. Torsdagen den 26:e november reste jag till Gävle för att närvara på presskonferensen för den nya festivalen Gefle Metal Festival och jag fick en bra känsla direkt, drivna arrangörer med mångårig erfarenhet ville satsa på en hårdare festival likt de första årens Getaway. De fick dessutom ihop en gedigen lineup med många intressanta namn.

Förra helgen var det så äntligen dags och det var länge sedan jag åkt till en festival med sådan spänd förväntan. Även om denna festival låg över två dagar till skillnad från Getaways tre använde man sig från GMF:s håll av det berömvärda greppet att ha öppet hus på torsdagen där även de utan biljett hade möjlighet att besöka området. Ett grepp som jag bland annat känner igen från min uppväxt med Gatufesten i Sundsvall. Nu var det kanske inte jättespännande då de flesta som var där antagligen hade koll på området sedan tidigare, men förvånansvärt många festivaltörstande hårdrockare hade dykt upp för att umgås. Nästa år skulle man kanske kunna ha ett eller två band som spelar redan på torsdagen?

Jag inledde min festival med Obituary och det ska metalgudarna veta att det är inte fy skam. Stenkrossen från Florida satte tonen direkt, men det är också ett sådant där band som passar bättre inomhus. Till exempel som på Fryshuset i november förra året då de var magnifika, nu fick vi ”inte mer” än en riktigt stark spelning och även om det innebar en av festivalens höjdpunkter så är det ingen tvekan om att det här gänget kan vara ännu vassare när de är riktigt på tårna.

 

Fler bilder på Obituary här

 

Sedan spenderade jag en stor del av eftermiddagen och den tidiga kvällen åt diverse intervjuer med Schmier från Destruction, Joey Belladonna från Anthrax, Blitz från Overkill och sist men inte minst Nergal från Behemoth. Detta gjorde att jag missade en del band jag ville se, men det är smällar man får ta på festival.

Kvällens headliner hette Anthrax och även om de är en del av Big 4 har jag aldrig riktigt fastnat för bandet. Jag har sett dem tidigare men på grund av olika anledningar aldrig med den ikoniske gitarristen Scott Ian i sättningen vilket får ses som en bedrift i sig.

De två senaste albumen ”The Devil You Know” och ”For All Kings” känns som en rejäl nytändning för bandet och speciellt den senare plattan innehåller en hel del fina stunder. Det är dock hits som ”Indians” ”Caught In A Mosh” och ”I Am The Law” man förväntar sig och som bandet (tacksamt nog) förlitar sig på. Det kan ändå inte hjälpas att det bitvis blir lite småsegt och legendarstatusen till trots är jag tveksam till bandets plats som headliner.

Fler bilder på Anthrax här

Kvällens egentliga headliner var utan tvekan bandet som avslutade kvällen på festivalens näst största scen. De polska giganterna Behemoth.

Jag har sett bandet otaliga gånger och alltid känt att Behemoth funkar mycket bättre på skiva än live. Ända tills i februari då de spelade på Fryshuset i Stockholm och framförde sin senaste platta ”The Satanist” i sin helhet. Det var ren och skär magi och det är denna show vi bjuds på även denna svala sommarkväll i Gävle. Spelningen når aldrig samma höjder som spelningen i Stockholm i vintras och ändå står jag med gåshud från minut ett. Behemoth är något av det absolut mäktigaste man kan se på en scen just nu och bandet har en närvaro och en utstrålning som nästan går att ta på. När inledningstonerna av ”O Fatherm O Satan, O Sun” känns det nästan som om jag kan se varje hårstrå på min kropp resa sig i den becksvarta Gävlenatten.

Fler bilder på Behemoth här

Jag visste redan att detta var något jag ville suga i mig varenda sekund av, något som gjorde att jag var chanslös att ta mig in i Gasklockan för Sportlovs spelning. Det var dock mitt val och något jag inte ångrar alls.

Efter en hektisk fredag valde jag ett betydligt lugnare upplägg på lördagen och startade sent med ett av mina absoluta favoritband Kreator. Jag tror på fullaste allvar att de inte vet hur man gör en dålig spelning. Fast denna dag kändes det ändå som de tillät sig själv att gå lite på halvfart. Lik förbannat levererar de precis som ett av världens bästa thrashband ska göra. Jag hade faktiskt svårt att hålla kameran still i fotodiket eftersom jag diggade så mycket.

Fler bilder på Kreator här

Stängde Gefle Metal Festival 2016 gjorde jag med Abbath och det känns som ett rimligt val då inget som kom efter hade kunnat toppa det, eller ens beröra mig för den delen. Immortal har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta och Abbath i synnerhet, därför känns det också som en enorm ynnest att ha fått se mannen, myten, legendaren två gånger i år. Jag längtar redan till nästa gång. Äntligen, äntligen, äntligen fick jag höra ”Solarfall” live vilket utan tvekan var det största ögonblicket för mig denna gång.


Fler bilder på Abbath här

 

Jag skriver denna gång, för jag börjar redan se fram emot nästa års festival. Arrangörerna har verkligen lyckats få tillbaka själ och hjärta i festivallivet vid Gasklockorna. Förhoppningsvis håller det inte bara i sig under de kommande åren utan kan på sikt också växa lite.

Ordos & Gigafauna ikväll

 

Om man skyndar sig hinner man fortfarande ta sig ner till Costeau på Drottninggatan där banden Ordos och Gigafauna lirar under Nemisflagg ikväll. 

 

Så här skriver arrangören:



Under 2016 fortsätter klubb Nemis lyfta fram ett antal lokala akter från Uppsala län som är värda att uppmärksammas.

Onsdag 11 maj värmer Nemis upp med lite tyngre rockmusik inför sommarens många festivaler och gästas av Ordos (Ua) och Gigafauna (Ua).

Ur Centre of Gravitys aska reser sig GIGAFAUNA. Bandet spelar tung, dynamisk metal som rör sig i gränslandet mellan hårdrockens catchiga sida och metalmusikens mer extrema gränser med sina rytmiska och melodiska utmaningar. På Nemis ges vi ett smakprov från gruppens kommande platta som spelas in till hösten.
https://www.facebook.com/centreofgravityuppsala


ORDOS ger oss tung solid rockmusik med stonerinspirerade riff. Med en ny fullängdare i bagaget gör sig gruppen åter redo att kravla sig upp ur Studio Underjord för att leverera ett aggressivt, infernaliskt gig med minutlånga vrål.
https://www.facebook.com/ordosofficial/

 

Festivalsäsongen närmar sig

 

Trots att vädret kanske inte håller med mig är vi faktiskt på väg mot ännu en sommar med en massa festivaler. 

En av de jag ser fram emot mest är den festival som är först ut.

Metallsvenskan, som går av stapeln i Örebro 2-4 juni. 

Just det, festivalen utökas i år från två till tre dagar. 

I år blir det ingen fotbollsturnering, men vad gör väl det när de har fått ihop en så stabil lineup med band som Ghost, Paradise Lost, Napalm Death, Havok, The Haunted, Cut Up, Operation Mindcrime, Månegarm, Snowy Shaw, Dark Funeral, Soilwork, The Kristet Utseende och mycket mycket mer. 

I år blir första besöket för undertecknad då jag verkligen inte kan motstå uppställningen. Havok är det som drar absolut mest och det är en av sommarens absolut bästa bokningar. Sedan ska det bli kul att få fota Ghost igen. Det blir en minst sagt hektisk helg. 

 

AC/DC + Axl Rose = Sant

 

I morse kom så beskedet som det ryktats om länge, men som många AC/DC-fans fasat för. Guns N' Roses frontman Axl Rose ersätter bandets sångare Brian Johnson som tvingas sluta turnera på grund av hörselproblem. 

Så här skriver AC/DC i sina officiella kanaler:

"AC/DC band members would like to thank Brian Johnson for his contributions and dedication to the band over the years. As much as we want this tour to end as it started, we support Brian's decision to save his hearing. We are dedicated to fulfilling our touring commitments to all that have supported us over the years, and are fortunate that Axl Rose has kindly offered his support to help us fulfill this commitment."


Detta gäller både den Europaturné som inleds i Lissabon den 7:e maj samt den sedan tidigare uppskjutna USA-turnén.

Om vi börjar med pressreleasen så känns den kall och respektlös mot Brian Johnson som varit bandets sångare sedan 1980. Hövligt men sterilt. Nu har AC/DC aldrig varit den sortens band som tar privatsaker offentligt, men nog hade man kunnat kosta på sig ett lite varmare avsked inför fansen efter alla dessa år. Det går dock helt i linje med bröderna Young om man ska tro Mick Walls biografi om AC/DC. Främst Malcolm målas upp som en kall och cynisk despot, frågan är vad han hade sagt om det här tilltaget om han hade haft möjlighet. Känslan jag fick då var att Malcolm var den som var intresserad av business medan Angus bara var intresserad av musiken. Nu vet vi i och för sig inte hur diverse turnékontrakt är skrivna, men det är ingen tvekan om att detta får Angus att framstå som extremt profithungrig.

Det bästa hade nog varit att hänga upp grejorna, jag har alltid har haft känslan av att AC/DC på grund av sin gruppdynamik förmodligen skulle vara ett av få band som skulle inse när det var dags att sätta stopp. Tänk så fel jag hade.

Cliff Williams, Chris Slade och Stevie Young får ursäkta, men den lineup man nu ställer på benen får mig att tänka på det vingklippta "Ozzy & Friends" som besökte Stockholm Stadion för några år sedan.   

Ersättaren Axl Rose då? Innan Guns 'N Roses drog igång sin "Not in this lifetime tour" var jag väldigt skeptisk när ryktena placerade honom i AC/DC, främst på grund av hans risiga röstform på senare år.

När turnén sedan tog sin början fick jag ompröva min ståndpunkt, vilket jag gjorde med glädje. Visst svajar det lite här och där men överlag låter Axl bättre än på många år. Kanske för att han på grund av en bruten fot tvingas sitta still hela spelningarna, fast han verkar ändå i bättre fysisk form än på länge.

I morse svensk tid spelade Guns 'N Roses på den amerikanska festivalen Coachella, ungefär samtidigt som beskedet från AC/DC kom gästade gitarristen Angus Young bandet på scenen för att framföra AC/DC-låtarna "Whole lotta Rosie" och "Riff Raff", det börjar dyka upp klipp från den första låten på Youtube och Axl låter faktiskt bra. Det låter fel, men han gör det inte dåligt. Det var naturligtvis ingen slump att pressreleasen och gästframträdandet i princip sammanföll.

Ska man döma efter Angus gästframträdande med Guns 'N Roses tycks han köra varumärket AC/DC i botten med ett leende och det går inte att komma ifrån känslan av att han (ja, jag är ändå rätt övertygad om att han har sista ordet i AC/DC:s affärer) nu solkar ner det arv han och hans bandkamrater har byggt upp under så lång tid. 

Kontentan av det hela tycks ändå vara en hel del arga AC/DC-fans som vill återlösa sina biljetter, sedan finns det också sådana som jag. Jag gillar AC/DC men Guns 'N Roses har definitivt spelat en större roll i mitt liv. Jag förstår att det är ett erbjudande som Axl inte kunde tacka nej till, men jag hade hellre sett att han när han nu låter så pass bra hade vårdat och vilat rösten när han har chansen. Det hade varit bättre om han hade koncentrerat sig på Guns 'N Roses turné fullt ut. Nu finns det en viss risk att spektaklet AC/DC + Axl Rose överskuggar Guns 'N Roses återkomst på de stora arenorna.


 


 

Namn: Johan Jakobsson
Ålder: 34 
Familj: Föräldrar i Norrland
Bor: Uppsala
Gör: Bevakar hårdrocken i Uppsala, Sverige och Världen
Lyssnar på: Hårdrock/Metal av alla de slag. Country är lite av en "guilty pleasure" 
Favoritgenrer inom hårdrocken: Främst Thrash Metal och Old School Death Metal
Bästa konsertminne: Egentligen alldeles för många att välja mellan men jag är glad och tacksam att jag hann se DIO. 


E-post: unthardrock@gmail.com


Klicka här för att hitta Hårdrock på Facebook.


 

Header Torget