Bollhusmötet var inte unikt

I morgon Àr det 75 Är sedan det sÄ kallade Bollhusmötet hölls i Uppsala. En hÀndelse som kommit att symbolisera protesterna mot judiska flyktingar innan och under andra vÀrldskriget. Men Bollhusmötet var bara ett av mÄnga flyktingfientliga möten som hölls i Sverige runt den hÀr tiden, skriver historikern Heléne Lööw.

Danska judiska flyktingar anlÀnder till Ramlösa 1943.

Danska judiska flyktingar anlÀnder till Ramlösa 1943.

Foto: OKÄND

Kultur och Nöje2014-02-16 08:01

FlyktingfrĂ„gan kom i den allmĂ€nna svenska debatten att bli allt mer infekterad ju lĂ€ngre 1930-talet framskred. Och det var kring flyktingfrĂ„gan, framförallt frĂ„gan om de judiska flyktingarna som de svenska nationalsocialisterna kom att fĂ„ stöd lĂ„ngt utanför sina egna kretsar. PĂ„ mĂ„nga sĂ€tt skulle den kampanj som nazisterna inledde i november 1938, den sĂ„ kallade Mota Moses i grind-kampanjen, kunna ses som den svenska nationalsocialisternas mest ”lyckade” propagandakampanj.

Mota Moses i grind-kampanjen kom att mildras nÄgot i samband med krigsutbrottet men Äterupptogs med full kraft 1940 och fortsatte under hela kriget. NÀr de danska judarna i oktober 1943 flydde till Sverige blÄste detta nytt liv i kampanjen och i Stockholm hölls den 11 oktober ett protestmöte riktat mot de danska judarna. Vid mötet antogs en protestresolution som sÀndes till regeringen. I denna krÀvdes att de danska judarna skulle placeras i interneringslÀger och isoleras frÄn den övriga befolkningen.

Det som 1938 utlöste Mota Moses i grind-kampanjen var de österrikiska och tyska judar, som efter Anschluss och Kristallnatten flytt till Sverige. Kampanjen bedrevs i form av möten, föredragsserier, flygbladsutdelningar, tidningsartiklar och penninginsamlingar för att finansiera fortsatta aktioner. Ett led i kampanjen var att försöka pÄverka regering och riksdag att anta en mer flyktingfientlig hÄllning. Detta skedde bland annat genom resolutioner och petitionslistor. Och det Àr hÀr studentkÄrerna vid landets universitet och högskolor kommer in i historien.

 För i februari 1939 övertogs kampanjen frĂ„n moderpartiet av partiets studentorganisation - Svensk Socialistiska Studentförbundet, som arrangerade protestmöten med fackeltĂ„g och debatter pĂ„ landets universitet och högskolor. I sin kampanj fick nationalsocialisterna stöd av nĂ€stan samtliga av landets studentkĂ„rer trots hĂ€ftigt motstĂ„nd frĂ„n de liberala, socialdemokratiska och kristna studenterna, vilkas protester med stor majoritet röstades ner.

Den 6 mars 1939 diskuterades flyktingfrÄgan, vid ett allmÀnt möte vid Lunds studentkÄr. Efter en debatt som varade i över tre timmar gick kÄren till omröstning. Valet kom tillslut att stÄ mellan tvÄ olika resolutionsförslag. Det ena förslaget var positivt till att judarna skulle fÄ en fristad i Sverige. Det andra yrkade avslag. Resultatet av omröstningen blev tre blanka röster, 342 för flyktingvÀnnerna och 724 mot. Nationalsocialisterna fick Àven stöd av Medicinska Föreningen - vars ordförande Gunnar Björk vid ett anförande i Stockholm, hÀvdade att flyktingarna tog arbeten frÄn unga svenska lÀkare. Och om det möte i februari 1939, som Medicinska Föreningen (MF), Karolinska institutets studentkÄr, höll i lÀkarsÀllskapets stora sal, skriver John Takman som tillhörde de antifascistiska studenterna, 56 Är senare i en artikel i Dagens Nyheter:

"I den vidögda debatten i den överfyllda salen var jag den förste av de fem eller sex talarna för den antifascistiska oppositionen. Jag hade inget manus. Jag överröstades av busvisslingar och buanden. Och jag klubbades flera gÄnger av ordföranden, Gunnar Björk, för att jag som han sa, inte höll mig till Àmnet. SjÀlv anvÀnde han snÀva fackliga argument mot den sk judeimporten. Tio tyskjudiska lÀkare som gavs asyl skulle enligt denna argumentering öka arbetslösheten bland svenska lÀkare. Jag har inget sÀkert minne av mer Àn tvÄ av de övriga talarna frÄn vÄr grupp. Gunnar Inghe och Gunnar Klackenberg. Med motiveringen att hon i egenskap av jude skulle `tala i egen sakŽ vÀgrades Ester Lamm ordet - efter omröstning."

Vid den omröstning som följde efter debatten utföll siffrorna med 263 emot flyktingarna och 18 för. Men det Àr en debatt och ett möte som mer Àn nÄgot annat kommit att symbolisera studentprotesterna, och det Àr det sÄ kallade Bollhusmötet i Uppsala den 17 februari 1939 som pÄ ett lysande sÀtt skildrats i Uppsalaförfattaren Ola Larsmos bok "DjÀvulssonaten", vilken intrÀngande skriver om det stormiga möte som timme efter timme pÄgick i Bollhuset och som kommit att bli symbolen för studenternas motstÄnd mot de judiska flyktingarna. I Uppsala gjorde nationalsocialisterna, liksom senare i Lund, gemensam sak med det högerextremistiska Sveriges Nationella Förbund (SNF) och nÄgra unghögermÀn.

 Det stormiga möte som pĂ„gick timme efter timme slutade med röstsiffrorna 548 röster mot flyktingarna och 349 för. Och en resolution antogs dĂ€r studenterna vĂ€djade till myndigheterna att ta hĂ€nsyn till de svenska akademikerna och inte bevilja utlĂ€ndska akademiker arbetstillstĂ„nd. För vad som möjliggjorde att nationalsocialisterna kunde fĂ„ med sig sĂ„ stora delar av landets studenter, var det faktum att socialstyrelsen övervĂ€gde att bevilja uppehĂ„lls- och arbetstillstĂ„nd till 10 judiska specialistlĂ€kare som förlorat sina arbeten efter Kristallnatten. Det var i slutĂ€ndan 10 personer det handlade om.

Det var inte bara bland studenterna som Mota moses i grind-kampanjen fick stöd och draghjĂ€lp utan Ă€ven frĂ„n Svenska SmĂ„företagares Riksförbund. Organisationen poĂ€ngterade dock att för dem var antisemitismen en ekonomisk frĂ„ga, inte en ”rasfrĂ„ga”. Det hindrade dock inte organisationens sekreterare frĂ„n att likstĂ€lla flyktingarna med ”ohyra” och hĂ€vda att pĂ„ samma sĂ€tt som en husmor gjorde sig av med ohyra som kommit in i hennes hem, borde det svenska samhĂ€llet göra sig av med ”ohyran”, det vill sĂ€ga flyktingarna. I efterhand har mĂ„nga av de som deltog i dessa protestaktioner hĂ€vdat att de ”inget visste” och ”de kunde ju inte förutsĂ€ga framtiden”.

 Historikern Sverker Oredsson skriver i sin bok om Lunds universitet om dessa argument. "Ingen har vĂ€l anklagat
 (de som röstade emot) .... för att inte ha tagit hĂ€nsyn till ett vĂ€rldskrig, som bröt ut sju mĂ„nader senare. Att ta hĂ€nsyn till den pĂ„gĂ„ende judeförföljelsen i Tyskland, Österrike och Sudettyskland med Kristallnatten som dittillsvarande klimax, det hade dĂ€remot varit relevant”. Och det Ă€r just det som Ă€r lĂ€rdomen av Bollhusmötet – ingen kan sia om framtiden – men det rĂ€cker lĂ„ngt att stĂ€llning till den förföljelse som pĂ„gĂ„r, dĂ„ som nu.

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!