För några månader sedan gick Claes de Faire – chefredaktör för Resumé – ut och deklarerade att han var trött på skattesänkningar. Han hade sett hur sjukhusen blev överfulla och skolan föll sönder och plötsligt kopplat samman detta med att han fick ”mer pengar i plånboken”. Och det skrämde skiten ur honom. Det räcker nu, deklarerade han, vi i innerstadsmedelklassen vill ha välfärdssatsningar istället.

Det var en text som fick mycket uppmärksamhet. Många frågade sig vad som höll på att hända? När till och med reklamvärldens egen branschtidning rasar mot högerpolitiken. de Faire var inte heller någon ensam röst. Kort innan hade Affärsvärlden gjort ett temanummer om ojämlikhet, SNS hade publicerat en rapport om privatiseringspolitikens misslyckande. Samtidigt gick vår moderata finansminister ut och hetsade mot riskkapitalisterna. Överallt – till och med i näringslivets egna organisationer – satt experter och deklarerade att ojämlikhet har ett högt pris.

På sistone har ett slags folkbildningsprojekt kring vad ”nyliberalism” är dragit in över Sverige. Begrepp som finansialisering, avreglering och New Public Manegement har nagelfarits. I DN publicerades nyligen Maciej Zarembas stora granskning av hur politikerna lekt marknad i vårdsektorn med katastrofala konsekvenser. Och på bio går ”Inequality for all” - en film av Bill Clintons före detta rådgivare Robert Reich som rasar mot privatiseringar och löneklyftor.

Artikelbild

Om de Faire, Zaremba och Reich är exempel på mera lättsamma (om än inte oviktiga) angrepp på den nyliberala politiken är en rad akademiska titlar utgivna på förlagen Atlas, Daidalos och Tankekraft av tyngre kaliber. Här kan nämnas titlar som ”Kapitalets gåta. Eller kapitalismens återkommande kriser” av David Harvey, ”Nyliberalismen och den liberala demokratins slut” av Wendy Brown, ”Postdemokrati” av Colin Crouch. Flera av dem har fått mycket uppmärksamhet internationellt.

I dagarna kommer ytterligare en titel att lägga till samlingen. Den heter ”Köpt tid. Den demokratiska kapitalismens uppskjutna kris” och är skriven av sociologiprofessorn Wolgang Streeck. Streeck är en av de mest betydande tänkarna i vår tid och en pessimist av stora mått. Poängen i hans bok är att en marknad, skyddad från demokratiska ingrepp är vår tids stora fara. Företagsvärlden, menar Streeck, måste därför demokratiseras. Inte bara EU-parlamentet bör utsättas för demokratiska val utan även ECB:s chefspost och Goldman Sachs styrelse. Detta kan tyckas tämligen orealistiskt. Men samtiden förändras snabbt: vi lever i en tid när till och med gamla libertarianer hytter åt den avreglerade marknaden.