En undersökning i USA, Tyskland och Singapore visar att tjänstemän i snitt använder 1,5–3,0 timmar av sin arbetstid varje dag för privata ärenden. Allt talar för att situationen är likadan i Sverige.

Roland Paulsen, doktorand i sociologi vid Uppsala universitet, har forskat om hur svenskarna använder sin arbetstid. I augusti kommer hans bok Arbetssamhället ut, och bilden av den idogt arbetande svensken med lutheransk jobbmoral lär ritas om. Roland Paulsen har intervjuat ett fyrtiotal svenska tjänstemän om hur mycket de jobbar – eller rättare sagt hur lite.
– Han som hade rekordet var en banktjänsteman som var anställd på heltid men bara arbetade en kvart om dagen, berättar Roland Paulsen.

Bankmannen i fråga skulle leda ett flerårigt projekt men fick inga arbetsuppgifter. När han läst klart Herman Lindqvists samtliga krönikor i Aftonbladet sedan 1998 blev han uttråkad och sade till chefen att han inte kunde fylla sin arbetstid. Då omvandlades tjänsten till halvtid.
– Men han fick inga nya arbetsuppgifter och fortsatte att jobba en kvart om dagen projekttiden ut. Fast med halva lönen.

Tomt arbete finns både inom den offentliga sektorn och den privata.
– Framför allt i expertisyrken, där chefen har svårt att avgöra hur lång tid en arbetsuppgift tar. Copywriters och webbdesigners är typexempel. Hur ska en personalchef veta om det tar en eller två veckor att programmera en webbsida?

Behovet av arbete har med den teknologiska utvecklingen aldrig varit mindre än i dag. Tack vare ökad specialisering, effektivare arbetsorganisation och tekniska uppfinningar har arbetets produktivitet mångdubblats.

Sedan 1930-talet har produktiviteten i Sverige mer än femdubblats. Men det har inte lett till att vi arbetar fem gånger mindre, tvärtom.
– Politiken har förlorat sina stora ideologiska frågor. Debatten handlar om vilket tekniskt system som håller arbetslösheten nere på bästa sätt. Vad vi borde diskutera är varför vi tycker att det är så viktigt att fylla människors liv med meningslösheter.

I intervjuerna Roland Paulsen har gjort försöker de anställda legitimera de delar av arbetet som är meningslöst i närmast religiösa termer. De är så distanserade från själva produkten att de inte vet om det finns någon poäng med arbetsuppgifterna.
– De väljer att tro att de bidrar till någonting viktigt, att de är en kugge i maskineriet. I praktiken har deras arbete så lite substans att det saknar värde.

Det finns dock positiva sidoeffekter. Roland Paulsen nämner en arkivarie som på arbetstid skrev klart sin doktorsavhandling – i ett ämne som inte var relaterat till arbetet.

Hans eget skrå är inget undantag. Tvärtom, universitetsvärlden är ett svart hål.
– Akademin är genomsyrad av meningslöst arbete. Många forskare lägger ner mer arbetstid på att söka medel till sin forskning än vad de lägger ner på själva forskningen, säger Roland Paulsen.
– Mina kolleger frågar sig om det finns någon mening med vad de gör. Kommer någon att läsa det de skriver? Och svaret är tyvärr ofta nej, det är meningslöst.

Överutbildningen av befolkningen är också ett tecken på att vi har svårt att hitta meningsfulla arbetsuppgifter åt människor. Ekonomen Mats Alvesson hävdar i boken Tomhetens triumf att utbildningshysterin inte gynnar alla, att det snarare är en politisk potemkinkuliss för att dölja en skenande arbetslöshet.

Har du själv något meningslöst arbete?
– Hmm, nja, jag har ju inga fasta arbetstider.

Karl Marx förutspådde kapitalismens fall. Effektiviseringen av arbetet skulle leda till en ökad arbetslöshet som i sin tur ledde till att allt färre skulle ha råd att köpa de produkter som tillverkades. Köpkraften skulle urholkas och därmed var kapitalismen dömd att misslyckas.
– Karl Marx hade fel. Vi löste problemet genom att skapa meningslösa arbeten, säger Roland Paulsen.

Finns det då inga alternativ? Roland Paulsen förespråkar inte några femårsplaner, det är ”minerad mark”, säger han. Medborgarlön med ett par års obligatorisk samhällstjänst, en sorts värnplikt, mot en månatlig statlig lön som ersätter alla former av bidrag ser han inte som en omöjlighet.

Medborgarlönen har förordats av såväl radikaler som Zygmunt Bauman, Ulrich Beck, André Gorz och Claus Offe, som av socialister som James Tobin och högerekonomer som Milton Friedman.
– Politiskt är medborgarlön en död fråga. Miljöpartiet har gett upp den, men det finns många forskare som ser det som en lösning.

Det finns även forskare som förespråkar statlig avlöning till frivillighetssektorn, föreningslivet till exempel. Eller för att bidra till att utveckla det civila samhället, även om det sker i form av civil olydnad.

Kvarteret Kajan som ockuperade det gamla BUP-huset i Uppsala hade enligt den modellen kunnat få lön från staten för sitt ”civila arbete”.
– Det är inte en modell jag förordar, men i forskarvärlden pågår en intensiv diskussion om lönearbetets funktion – och nedmontering. Lönearbetet är samhällets primära fördelningsverktyg, men det finns alternativ, säger Roland Paulsen.
– Förkortad arbetstid har drivits av flera partier, och det är inte en omöjlig väg att gå.

Men behövs verkligen det? Det verkar ju som att folk redan förkortar sin egen arbetstid genom att göra privata ärenden på arbetstid.
– Det är sant, men det är väl bättre att de får tid att göra privata ärenden på sin fritid.

Vad sägs om att lagstifta om fördubblad semester?
– Absolut. Det skulle jag inte säga nej till, säger Roland Paulsen och lutar sig tillbaka i kaféstolen.