Öppningsscenen ska repas. Fyra ungdomar ställer sig beredda vid varsin pelare på Ettans scen. Strålkastarljuset riktas mot en i taget när de håller monologer som sätter tonen för föreställningen.

Sam Owenius berättar hur jobbigt det är att vara transsexuell. Matilda Kohkoinen pratar om hur alkohol har ställt till det i hennes familj. Lina Hansen Karlsson beskriver sin ångest. Adam Björksved Eriksson längtar efter sin familj och önskar att han kunde bo med dem.

– Utan familj är man inte hel, säger han.

En femte deltagare står inte på scen, men hennes röst är med.

"Sanna mina ord" är den tredje föreställningen som Uppsala stadsteater sätter upp tillsammans med de båda konstnärliga ledarna Affe Ashkar och Patrik Patwa Baghdaserians samt Humana, ett företag som bedriver ungdomsvård.

– Jag ger de här ungdomarna det stöd jag hade behövt när jag var ung, säger Affe Ashkar.

En del har kritiserat projekten och tyckt att det är oetiskt att låta ungdomar som mår dåligt lämna ut sig så här

Artikelbild

| Affe Ashkar instruerar Sam Owenius, Adam Björksved Eriksson, Matilda Kohkoinen och Lina Hansen Karlsson. De har precis börjat repa hela föreställningen med ljud och ljus.

– Men vi tar verkligen ansvar för ungdomarna. Olika etiska ställningstaganden tas konstant, säger Fatima Alassad, områdeschef på Humana.

Under repetitionerna har de kommit varandra nära. De har också blivit stärkta.

Artikelbild

| Sam Owenius sjunger och spelar egenskrivna sånger om sitt liv som transsexuell.

– Jag har tänkt att jag är så dålig att jag inte kan bo hemma, men nu står jag på scen och kan faktiskt göra saker, säger Adam Björksved Eriksson.

– Projektet har gett mig bearbetning och bekräftelse, säger Matilda Kohkoinen.

Artikelbild

| Lina Hansen Karlsson visar med hela kroppen den inre smärta hon känt.

Sam Owenius har haft problem med att uttrycka sig tidigare, men det har lossnat nu.

– Det har varit bra att vara med folk och komma ut och göra saker. Jag mår bättre nu.

Artikelbild

| För Matilda Kohkoinens familj har alkoholen ställt till problem.

Vad vill ni att publiken ska uppleva?

– En käftsmäll, svarar Adam Björksved Eriksson blixtsnabbt.

Artikelbild

| Adam Björksved Eriksson vill ge publiken en käftsmäll.

– Jag vill bryta tabun kring psykisk ohälsa. Vi visar att vi ser ut som vanliga personer på stan, säger Lina Hansen Karlsson.

– Jag vill visa att transvården inte är bra i Sverige. Jag hoppas att någon i transvården lyssnar på föreställningen och tar upp det jag säger. Generellt vill jag att publiken ska få förståelse för hur det är att vara trans, svarar Sam Owenius.

Artikelbild

| Konstnärliga ledaren Affe Ashkar är imponerad av ungdomarna och sätter dem i centrum. "De är grymma", säger han.

Deltagarna kommer från olika delar av landet, men bor just nu på olika hvb-hem utanför Uppsala där de får vård. Alla har skrivit sina texter själva. Sam Owenius sjunger egenskrivna sånger också och spelar ukulele och gitarr. Lina Hansen Karlsson dansar, bland annat ett avsnitt ur sin dagbok från den 12 september 2017, samma dag som repetitionerna började.