– En konstnär söker ständigt efter möjligheter att överraska sig själv. Jag är nyfiken på världen och vill göra något nytt, skapa vidare,säger Jan Svenungsson.

Runt om honom står målningar i serien "Paintings" lutade mot väggen i väntan på att bli upphängda i utställningshallen på Bror Hjorths hus. Den numera internationellt kända och Berlinbaserade konstnären är på plats i sin gamla hemstad för att hänga sin konst. Han berättar om sina bilder, att han tycker om att hitta idéer med bärkraft som han kan upprepa och utveckla i sina uttryck.

Redan som femtonåring bestämde han sig för att bli konstnär. Han hade läst en självbiografi av allkonstnären Man Ray och ville veta mer om surrealismen som fascinerade honom Så han gick till Uppsala stadsbibliotek, som då låg vid Centralbadet, för att läsa mer. Där hittade han också en bok om en svensk konstnär, Ola Billgren.

Artikelbild

| Översättning. Jan Svenungsson har översatt konstnären Chiricos enda roman till svenska samt bildsatt den med foton av miljöer som beskrivs i boken. Detta arbete kan ses på Konstmuseet.

– Tio år senare mötte jag Billgren i samband med min första utställning på Galleri Engström i Stockholm. Vi höll kontakten sedan, så länge han levde. Han betydde mycket för mig.

För att uppfylla den romantiska konstnärsmyten åkte Jan Svenungsson till Paris, efter att ha läst franska ett tag på Uppsala universitet. Han hyrde ett gårdshus och började måla.

– Men efter ett tag insåg jag att jag behövde lära mig målarkonst på riktigt. Så jag började måla av saker som potatisar och tomater. Några av dem finns faktiskt med på retrospektiven på Uppsala konstmuseum.

Han insåg också att han inte behövde vara i Paris för att lära sig måla och åkte hem till Tiundagatan igen. Efter vapenfri tjänst kom Jan Svenungsson in på Konsthögskolan i Stockholm. Där började han också med fotografering. Inspirerad av surrealisten Chirico började han göra bilder som alla hade med skorstenar.

Artikelbild

| Samband. "A place on earth" målade Jan Svenungsson i Melbourn, en plats som beskrivs i Chiricos bok som finns intill på Konstmuseet.

Ett par år efter Konsthögskolan fick han erbjudande om att ställa ut på Moderna museet. Det han gjorde var att klä ett rum med foton av olika kvalité av skorstenar. De var försedda med handgjorda ramar, inspirerade av jugend.

– Jag ville skapa ett klaustrofobiskt rum där det första man ser när man gått ut därifrån är en riktig skorsten utanför fönstret, att så att säga surrealismen fortsätter ut i verkligheten. Och museichefen tände på idén!

Artikelbild

| Utvecklare. I Jan Svensungssons serie "Psychomapping Europe 2.0 - edition" ritar han för hand av en kartbild och fortsätter göra kopia av kopia. Efterhand förändras motivet.

Själv blev Jan Svenungsson hantlangare, eller assistent till de båda murarna som satte igång med jobbet med den första skorstenen. Och det arbetsupplägget har han haft vid uppförandet av alla skorstenar han uppfört på flera håll i världen, i Sydkorea, Finland och Tyskland till exempel. Varje skorsten som han bygger är en meter högre än den förra.

Johanna Uddén, konstkurator, berättar att Konstmuseets retrospektiv är den största för konstnären någonsin.

– Det här är själva hjärtat, säger hon och pekar på en stor skärmanordning. På den är boksidor, där Jan Svenungsson har översatt Chiricos enda roman och tillfört fotografier som han tycker beskriver platserna i boken.

I rummet bredvid hänger stora målningar av stänk i olika blodröda toner. De är avbildningar av verkliga akvarellfärgstänk som fått torka över natten.

– Jag ser konst som ett slags berättande i bild. Men det är ett berättande utan ord och utan färdiga tolkningar. Alla har rätt att tolka en bild på sitt eget sätt. Konst är en inbjudan till fundering, säger Jan Svenungsson

susanne.sigroth-lambe@unt.se