Fråga vilken amerikan som helst som är någorlunda filmintresserad om vad Uppsala är känt för och du kan ge dig på att denne svarar att det är Ingmar Bergmans födelsestad. Den flerfaldigt Oscarsvinnande "Fanny och Alexander" (1982) känner de till, men vet inte att Upplandsmuseet är elaka biskopens hus i filmen, eller att Alexanders älskade pappa (spelad av Allan Edwall) gör sin sista roll på teatern som är fiktivt förlagd i St Eriks gränd, eller att julfesten i filmens början är i familjen Ekdahls lägenhet på Trädgårdsgatan i Uppsala. Där bodde också Ingmar Bergmans mormor.

Uppsala har spelat en stor roll för detta konstnärskap som var så intimt sammanvävt med konstnärens eget liv. Men jag minns vid Ingmar Bergmans bortgång 2007 en reportagerunda i centrala Uppsala samma dag och att inte många vi träffade hade sett någon av hans filmer, än mindre kände de till att han tillbringat en del av sin barndom här.

14 juli är det precis 100 år sedan Ingmar Bergman föddes i Uppsala.”Då jag föddes i juli 1918 hade mor spanska sjukan, jag var i dåligt skick och nöddöptes på sjukhuset.” Så inleder Ingmar Bergman den självbiografiska romanen ”Laterna Magica” där han också berättar om tryggheten och magin hos mormor på Trädgårdsgatan med både Domkyrkans klockor och Gunillaklockan inom hörhåll. Denna mormor älskade film och tillsammans med unge Ingemar besökte hon stadens biografer. Som vuxen inkallades Bergman som stolskonsult vid Slottsbiografens upprustning 1996, där han sett filmer som barn.

Artikelbild

| Regissören Ingmar Bergman under inspelningen av "Fanny och Alexander" på Fyristorg i Uppsala.

I veckan presenterades det nationella firandet av Bergmanåret på Hallwylska palatset i Stockholm. Just där har det faktiskt redan tjuvstartat. Bland annat kan man se en modell av huset på Trädgårdsgatan, byggd för ”Fanny och Alexander". Men framförallt kan man se kostymer till många av Bergmans filmer. De är praktfulla och intrikata, skräckinjagande och lustfyllda, sinnliga och filosofiskt eggande, ungefär som filmerna är.

Fortfarande känns en del av hans verk nyskapande. Men hur ska vi egentligen fira Bergmans minne i hans födelsestad?

En rundringning till några av Uppsalas institutioner och kommunen ger magert resultat. ”Nej ingenting är färdigt än”, ”det är klart att vi ska uppmärksamma detta, men vi har ännu inte bestämt hur” och ”vi kanske kan presentera ett sammanhållet i program i februari” är några svar jag får.

Höstens redan aviserade ljusfestival med Bergmantema är ett lysande undantag. Men hallå! Det är bara några veckor kvar tills detta Bergmanår börjar! Det duger väl inte att hålla någon slags långbänk om det – även om det är vanligt när det gäller kulturfrågor i Uppsala!

Uppsalabaserade improvisationsteatergruppen Prego har ändå sökt bidrag för en föreställning med Bergmantema, vilket eventuellt kan få denne omvittnat noggrant förberedda regissörsikon att vrida sig lite i graven. Fyrisbiografen och Uppsala internationella kortfilmfestival ska ge Bergmanvisningar, men oklart vad och när. Uppsala kommuns filmpris till Ingmar Bergmans minne har delats ut till ung, lovande filmare vid Uppsala Internationella Kortfilmfestival sedan 2010 och det ska ske även 2018. Och kanske att några av Bergmans fyrtio nyligen digitalt renoverade biofilmer når någon vit duk i Uppsala under året.

Det är också under denna pressträff jag får veta att Uppsala stadsteater ska göra en scenföreställning av filmen ”Det sjunde inseglet” med Hugo Hansén som regissör. Han som en gång började inom studentteatern i Uppsala. Benke Rydman, en av grundarna till streetdancekompaniet Bounce, ska göra koreografi. På detta initiala stadium verkar det vara en underbart vild och vansinnig idé som kan bli hur bra som helst. Kanske den också kan locka fram intresse hos yngre generationer för Uppsalas mesta världskändis under det senaste århundradet.