När Allmänna Sången 1963 övergick från att vara en manlig kör till en blandad kör var det en majoritet som röstade för förslaget.
– Kören satt ihop med studentkåren då och kvinnliga studenter hade studerat ett bra tag så kören var inte representativ för studenterna, säger Carl Johan Molin, medlem i Allmänna Sången.

Men även om det i dag finns många blandade körer är det fortfarande svårt för kvinnliga tonsättare att bli framförda på scenerna. Tonsättaren Tebogo Monnakgotla är en av dem som deltar i paneldebatten om villkoren för kvinnliga tonsättare som Allmänna Sången ordnar i Uppsala 17 maj. Monnakgotla är aktiv i organisationen Kvast, Kvinnlig Anhopning av Svenska Tonsättare, och menar att den musik som finns på repertoarer är långt ifrån jämställd.

Ett skäl är att konserthusen ofta vill spela gammal klassisk musik, vilket ofta innebär en manlig tonsättare. Och repertoarerna är väldigt styrda av orkesterns dirigent och de flesta dirigenter arbetar över hela Europa och har då lite tid att spela in ny musik. Resultatet blir att exempelvis verk av Beethoven spelas om och om igen, bland olika orkestrar.

Den situation vi i dag ser är ett eko från historien. Hanna Enefalk, forskare vid Uppsala universitet, menar att det var tufft för kvinnor som ville arbeta med musik – de fick sällan någon formell utbildning.
– Långt in på 1900-talet fanns det ett motstånd mot kvinnor som professionella musiker, säger Hanna Enefalk.

Hon har i arbetet med sin avhandling, En patriotisk drömvärld: Musik, nationalism och genus under det långa 1800-talet, haft svårt att spåra kvinnliga tonsättare.
– Som historiker behöver man jobba hårdare för att hitta kvinnor, nästan oavsett ämne. Det kan ha funnits kvinnliga tonsättare på 1500-1700-talet men de gav ut sina verk anonymt eller under sin mans namn, eller så glömdes de bort av sin samtid, säger Hanna Enefalk.

Hon berättar också att manliga historiker inte tagit upp kvinnliga tonsättare och långt in på 1900-talet såg majoriteten av historikerna inte det som ett problem. Från och med andra världskriget samt 60- och 70-talet har det börjat rättas till. Statens Kulturråd strävar efter att båda könen ska finnas representerade till 50 procent i konstnärlig verksamhet. Siffror från Kvast visar att andelen musik av kvinnliga tonsättare var 3,5 procent 2012/2013 räknat på framförd musik av svenska orkestrar, enligt publicerade generalprogram.

När Kvast räknade första gången 2008/2009 var motsvarande siffra 1,2 procent. För att skapa förändring reser Kvast runt och pratar med konserthus och orkestrar om det här.
– Men det kommer ta lång till innan vi når 40 procent kvinnliga tonsättare, en nivå som brukar vara godtagbar ur jämställdhetsperspektiv, säger Tebogo Monnakgotla.

Hon tror också att identifikation kan påverka vilka som söker högre utbildning.
– Om 98 procent av repertoaren är musik av män kan det vara lättare som man att identifiera sig som tonsättare än för en tolvårig tjej på musikskolan.