Den lilla apan Saï har aldrig varit i djungeln. Hen är uppvuxen på en cirkus och nu på väg till nästa uppträdande i ett lite flygplan. Detta kraschar i den brasilianska djungeln och nu får Saï försöka klara sig så gott det går i den natur som egentligen skulle ha varit det rätta elementet, men nu något främmande och farligt. Här lurar den ena dödsfällan efter den andra men med lite förslagenhet och stora mängder tur kan det gå.
Samtidigt som farligheten poängteras är det också en bedövande vacker omgivning, med en sprakande färgprakt och former på både växter och djur som nästan inte går att fantisera ihop. Genom sin blandning av nybörjare men ändå helt rätt i djungeln blir Saï vår ciceron och ställföreträdare på denna lika gåtfulla sköna som skrämmande miljö. För ovanlighetens skull är det heller ingen berättarröst.
Det hela påminner mycket om de filmer som visades i skolan i min barndom, om läraren och vaktmästaren med gemensamma krafter fick igång projektorn. Då var det naturfilmer i svartvitt från närmiljön, eller av namn som Arne Sucksdorff som ju faktiskt höll till i de där trakterna han också.
Det känns lite knepigt emellanåt när man på något vis förmänskligar levande djur så här, även om regissören Thierry Ragobert inte tillhör de mest överdrivna. Jag såg ingen skylt om ”Inga djur kom till skada” under eftertexterna men hoppas att så var fallet. Hur som helst måste man ju ändå ha utsatt den stackars apan (eller om det är flera i rollen) för bra mycket stress.
Ett spännande om än långsamt djungeläventyr är det hur som helst, för alla åldrar.