Löst sett kan man säga att ”The Assassin” knyter an till filmer som ”Flying dagger” och ”Crouching tiger Hidden dragon” men det är mindre av action och betydligt mer av meditativt vilande scener som får ta sin tid. Hsiao-Hsien Hou fick pris för Bästa regi i Cannes.
Tiden är 800-talet, platsen Kina. En ung flicka från en adlig familj blir kidnappad av en nunneorden och uppfostras till att bli en skicklig lönnmördare. Som vuxen misslyckas hon med ett uppdrag och får som straff ett ännu svårare: ett uppdrag som tvingar henne att välja mellan att offra mannen hon älskar eller bryta med traditionerna inom den uråldriga ordern, dit all hennes lojalitet ligger.
Hsiao-Hsien Hou bygger sin berättelse på en riktigt gammal kinesisk saga, nedskriven under Tangdynastin. Därmed får man ta historien som den är utan att begära logik i alla lägen. Framförallt är det en hisnande vacker film, färgprakten och komponerad in i minsta detalj. Kostymer, landskap, byggnader, ja människorna själva är så sköna det kan bli. Det långsamma tempot gör att man får gott om tid att njuta av det hela, samtidigt som det emellanåt även kan kännas gå väl så sakta.
Men det långsamma bryts då och då av häftig action även här, gjort på det där balettliknande sättet som man inte förstår hur det går till. Precisionen är perfekt och bidrar till att göra detta till ett stilistiskt drama om människor med en helt annan hederskodex än idag. En extra poäng har man även i att ”hjälten” här är kvinna.
Är man i rätt sinnesstämning väntar en högtidsstund. Qi Shu och Chen Chang i huvudrollerna är så bra man kan begära med en total närvaro i vad som kanske är årets vackraste film.