Om ett gott skratt förlänger inte bara munnen utan också livet så räcker nog inte tillfälliga småleenden så långt förstås. Men mycket mer än så orkar inte Ben Stiller & Co att få till i uppföljaren till "Zoolander" från 2001. Med nu femton år senare är ganska många från förr, bland annat vapendragaren Owen Wilson medan Christine Taylor bytts ut mot Penélope Cruz (vad som nu fick henne att tacka ja, förutom ett fett honorar).
I förra filmen drevs en del med modevärlden och det fortsätter man med nu också. Den inte så smarte före detta supermodellen Derek Zoolander har levt som eremit sedan sist, då han ställde till det ganska ordentligt med det mesta. Nu har hans son - som han inte sett sedan dess - blivit kidnappad av den ondskefulle Mugatu. Med hjälp av inte heller direkt geniförklarade Hansel tar han upp kampen.
Det finns en del småroliga scener och vissa parodier drar upp mungiporna. Så många verkliga modemoguler har väl knappast gjort cameoroller heller i en komedi förr. Det är också en ständig ström av kända skådespelare och artister som gör pyttesmå inhopp vilket gör filmen, när den kommer på typ dvd, till en bra tävlingsmöjlighet: vem identifierar flest.
Tyvärr har Ben Stiller och hans team trots som det verkar stor budget och många vänner inte gjort någon lyckad film. Den här varianten på "Dum & Dummare" lyfter aldrig. det är något sökt och trögt över de flesta scenerna och det enda som fattas för att fullborda känslan är att Adam Sandler skulle komma instrosande. Det gör han inte, men väl Will Ferrell, vilket är lika illa.
Det är inte direkt ofta man längtar efter en skrattmaskin för att få hjälp med glädjen, men här gör jag det. Svårt att förstå målgruppen också, förutom sexskämten - som är många - ligger det mesta på dagisnivå. Gränsen mellan parodi och sexism kan kanske vara svår att urskilja jämt men här mer än tangerar det denna.
Så Hollywood är inte bättre på buskis än Halland. Gillar man genren så var så god, men jag vill inte ha en "Zoolander 3" om femton år. Eller någonsin.