Det har gjorts många filmer om hur man lurar ett kasino, några numera klassiker, de flesta ganska förutsägbara. Att spelet numera dessutom i mycket flyttat över till nätet gör inte så stor skillnad.
Justin Timberlake vet hur man tar ut mesta möjliga av det spel som försiggår när det gäller musikbranschen också och passar på att släppa sitt nya album samtidigt som han spelar huvudrollen här.
Han spelar den ”fattiga” studenten som försöker finansiera sina studier med att förmedla pokerspel på nätet. Det upptäcks samtidigt som han upptäcker att han lurats i ett spel. Utfattig och med ett hot om relegering drar han till Costa Rica för att konfrontera den spelägare i vars verksamhet han lurats. Han får erbjudande att gå in i verksamheten och snart är all blåögdhet borta, i en värld som helt styrs av girighet, med korruption, våld och utnyttjande som vardag.
Upplägget blir aldrig särskilt engagerande, det är mest gamla schabloner som att alla sydamerikaner är svartmuskiga och svettiga, dessutom alltid mottagliga för mutor. Miljöerna är lyxiga och soldränkta, klädseln minimal på de kvinnliga skådespelarna, som alla blir sexistiska stereotyper. Hjälten är en blåögd vit ung man som är smartare än de andra, mest som en något mer avancerad pojkbokshjälte. Han har förstås inte bara hjärnan utan också hjärtat på rätt ställe till slut.
Justin Timberlake är inte mycket till skådespelare och tar inte alls den plats som hade behövts i rollen. Ben Affleck må kasta motståndarna bokstavligt till krokodilerna men blir aldrig riktigt farlig. Gemma Arterton slösas bort i urringningar och slitsar.
Trots att det inte spelas någon musik av honom i filmen känns det mest som en gigantisk reklamfilm för Timberlakes nya album. Och se där, nu har jag gjort mitt för det också.