Botanikprofessorn och konstnären Francis Hallé är egentligen mannen bakom den här filmen. Det är hans idé och han syns ofta i bild, högt uppe i ett jätteträd eller tecknande på marken.
Platsen är någonstans i den hotade afrikanska regnskogen. Till Michel Papineschis berättarröst visas vidunderligt vackra bilder i makro- och mikroutförande, från urceller till fågelperspektiv. Stundtals är de sparsamt animerade när verkligheten inte riktigt räcker till för att skildra allt detta som Francis Hallé vill få fram.
Tillsammans med regissören Luc Jacquet (som också gjorde magnifika "Pingvinresan") har han gjort en poetisk och meditativ dokumentär om det livsviktiga värv som de uråldriga träden – och deras omgivning – utför. Inte minst syresätter de vår jord. Tillsammans visar Hallé & Jacquet hur det som tar flera hundra år att åstadkomma för naturen omkullkastas på en liten stund när de moderna maskinerna jämnar allt med marken i en rovgirig exploatering.
Vi har sett mängder av filmer från regnskogen, bedövande vackra skildringar av färgprakten och de mer eller mindre underliga existenser som håller till där. Likaså dokumentärfilmer om skövlingen av skogen. Men här görs det på ett annat sätt, det blir både en hyllning till naturen och en behagligt gjord undervisning om hur allt hänger ihop.
Det är ett ständigt drama som pågår. Även om allt lever i symbios, och måste göra det, är det en kamp för överlevnad som allt levande deltar i, elefant likaväl som myra, blomma som fjäril. Stryparfikusen lindar sig runt ett värdträd och med tiden utplånar det helt och hållet, spännande som en skräckfilm.
Träden framställs ungefär som ”Enterna” i ”Sagan om Ringen”. De blir till levande väsen med ett eget liv. Filmen visar med vilken fascinerande precision som allt och alla samverkar för att en så stor varelse som ett träd (och här snackar vi gigantiska individer) utan att någonsin röra sig från platsen ska överleva. Det är på något vis en höjdpunkt och ett destillat om hur en existens lever ett storslaget liv på en enda punkt. Det är inte konstigt att människor i forntiden faktiskt dyrkade träd som gudar.
Filmen går på i ett behagligt tempo och det blir en fin upplevelse att uppleva regnskogen i de superba bilderna. Efter ett tag är man ett med skogen och låter sig invaggas i den uråldriga livsrytmen. Michel Papineschis har en perfekt röst för att berätta om det och talet är också ganska sparsamt medan vi lyssnar till skogens egna ljud och enstaka musik.
Och självklart mynnar hela filmupplevelsen ut i: Bevara regnskogen!